Jag har slösat en timme av mitt liv åt att beskåda ett utav TV3:s kommersiella skitprogram - mammor och minimodeller. Anledningen till att jag ens funderade på att se programmet var i syfte för mina studier. Kanske handlar min negativa uppfattning om att jag nog mer är lagd åt public service-hållet, jag väljer mer och mer SVT och Sveriges Radio framför de kommersiella alternativen. Eller så handlar det helt enkelt bara om att detta program är ren skit. Jag är inte dummare än att förstå att TV3 ligger bakom hela utformningen av programmet, och hur de väljer att spegla föräldrarna och dess döttrar. Självklart har de valt att klippa det på ett visst sätt av en viss anledning – för att provocera och framkalla starka reaktioner som leder till debatt och på så vis marknadsföring vilket innebär större tittarsiffror. Det är egentligen inget konstigt med det eftersom TV3 är en kommersiell kanal där syftet är att gå med vinst. Men… oavsett hur TV3 har valt att klippa avsnitten så har ju faktiskt föräldrarna uttryckt sig på det sättet som är med i programmet. Exempelvis så säger en av mammorna i första avsnittet: ”för mig är det jätteviktigt att min dotter blir framgångsrik, hon är mitt livs projekt”. Ditt livs projekt? Har du inget eget liv att bossa över? Att sminka och raka benen på 8åringar är inte bara sjukt, det är även helt fel i min mening. Barn ska vara barn, barn ska inte posera inför kameror och objektifieras som att det vore den naturligaste saken i världen. Mammorna gör tappra försök för att ge oss bilden av att de vill sina barns bästa, att de är godhjärtliga och att det inte alls är deras egen vilja som härskar. Många av tittarna köper säkert det, jag gör det inte. De försöker även få oss att tro att de gör detta för att stötta sina barn och inte för att pressa dem. Många av mammorna upprepade även många gånger att de gjorde detta för att deras barn ville det, att barnets egen vilja stod i centrum och att de verkligen tyckte att det var roligt. Ärligt talat så såg det inte ut så på barnen. Eftersom det är så genomskinligt blir det hela så fruktansvärt tragiskt om inte pinsamt. I andra avsnittet handlade det om att barnen skulle plåtas. Min stora fundering under hela programmet var: hur i hela friden kan en flicka mellan 7 och 10 år veta vad det innebär att vara modell? Är de stackars barnen medvetna om vilken tuff bransch de ger sig in i? När ett av barnen blir upprörd när hon får veta att modeller inte väljer sina egna kläder de ska ha på sig vid plåtning gör det hela uppenbart – barn vet inte vad modellande innebär. Det finns väl även någon tanke med att man blir myndig vid 18års ålder, vilket enligt min mening betyder att en omyndig person inte ska få avgöra om de ska få ge sig in i en sådan tuff bransch som modellbranschen. Om modellbranschen inte genomsyrades av ett sizesero-ideal skulle det hela vara en helt annan sak. Men nu är det så det ser ut, och det tycker jag inte är något vi ska pusha in våra barn i.

Gävles syre tycks inte vara tillräcklig för mig. Med tunga andetag ser jag ut över min hemstad och längtar bara bort. Ska det kännas såhär?

Rullar 38 mil norrut, destination: Gävle. Saknar Linköping redan. Men det ska bli roligt att jobba igen, har saknat mina gamlingar! Samtidigt ska jag skriva en tenta som ska bestå av en bildanalys och en kvantitativ innehållsanalys. Så det blir ingen rast och ro. Skönt ändå.