Det händer märkliga saker ibland. Jag går och funderar och dagdrömmer väldigt mycket. Kanske skulle man kategorisera mig som drömmare. Ibland är jag osäker på vad som är dröm och verklighet, för ibland sker det jag har drömt om ska ske.

För ett år sedan var jag inte den jag är nu. För ett år sedan var jag en mycket försiktig person, misstänksam mot allting och vågade inte riktigt stå för den jag var. Jag är fortfarande misstänksam mot det mesta, men det har på något sätt blivit lättare att genomföra saker.

Jag insåg idag att jag aldrig kommer våga lita på vissa personer. Personer som en gång har svikit kommer svika igen, det vet vi. Och när jag tänker efter finns det nog inte en enda person i min närvaro som aldrig har svikit, det finns nog ingen som jag riktigt litar på - nej, det finns ingen. Det betyder inte att jag inte har vänner, inte alls. Jag har underbara vänner, kanske bland de bästa man kan ha. Alla sviker någon gång och alla kommer svika igen, that´s it.

Jag är inte heller en ängel. jag kan inte ens räkna hur många gånger jag inte har gjort det jag lovat, ljugit för den jag älskar, sårat och varit allmänt svinig. Det innebär att jag inte ens kan lita på mig själv. Den tanken är ganska skrämmande. Att inte lita på någon, inte ens sig själv.

Jag undrar hur det kommer bli, hur det här kommer sluta. Kommer det sluta?
Kommer mitt hopp att slockna, kommer någon ge upp?
Att inte veta gör mig galen, och att bara fortsätta gör mig frustrerad.

Jag vet att du vet att jag vet så väl. Du vet även att jag vet att du vet. Vi vet om varandra, vi känner varandra. Jag vet inte varför, men jag kan inte sätta ord på något som har med dig att göra. Jag märker att varje gång jag ska berätta för någon så kommer det bara ut obetyelsefulla ord utan mening, som inte alls formulerar det jag vill få fram. Allt detta gör mig tokig, vad är det som sker med mina sinnen varje gång du kommer i tankebanorna, slutar systemet fungera? Kanske strejkar det, kanske strejkar mitt inre, kanske är allting bara fel fel fel. Precis som i barnprogrammet fem myror är fler än fyra elefanter då Brasse brister ut "DET ÄR FEL FEL FEL!"
Det kanske finns en Brasse inom mig.
Jo, det måste nog vara så för jag har ingen annan vettig förklaring.

Jag tror tiden har stannat.