so many dreams swinging out of the blue, we let them come true
"Säsongerna skiftar och jag med dom
nyss var jag sprucken i varje söm
Nu är jag hel så vitt jag vet
sådär håller det på och kallas livet"
Denna vers från en utav Markus Krunegårds texter får inleda detta ogenomtänka inlägg. Vet inte vad jag vill ha sagt, osäker på om jag ens har något att berätta. Jag börjar skriva nu, så får vi se var det leder. Känner att de inledande textraderna passar sig ganska bra idag. Jag kommer ofta på mig själv att gå omkring och längta till, drömma om och vänta på att livet ska börja. Som att det är något man utbildar sig till, något man flyttar till, något man förbereder sig inför. Så slår det mig - jag är ju mitt i det. Kvalificerar mig väl dock inte riktigt in i Reinfeldts uttalande "etniska svenskar mitt i livet", tror mer att han syftade på medelålders och dessutom har jag ingen lust med att definiera mig som "etnisk" svensk. Vet inte riktigt vad den benämningen menar - vi är ju alla invandrare liksom, så tänker jag men där kan man ju tänka olika. Uppenbarligen. Däremot så kan jag väl påstå att jag är mitt i mitt eget liv, det är förmodligen denna tid jag kommer att komma ihåg som mest när jag ligger där på något snålt äldreboende och knaprar sobril om sisådär 70 år. Låt den dagen aldrig komma. Låt mig leva ett långt och friskt liv. Låt mig aldrig tvingas äta förkokt potatis och levergryta.
Ja, ni ser hur det kan gå. Nu hamnade vi här. Tillbaka till jobbet. Och jag som så gärna ville tänka på något annat än jobb, nu när jag är ledig. Men som mamma säger; "det är så det är att vara vuxen". Tack och godnatt.
nyss var jag sprucken i varje söm
Nu är jag hel så vitt jag vet
sådär håller det på och kallas livet"
Denna vers från en utav Markus Krunegårds texter får inleda detta ogenomtänka inlägg. Vet inte vad jag vill ha sagt, osäker på om jag ens har något att berätta. Jag börjar skriva nu, så får vi se var det leder. Känner att de inledande textraderna passar sig ganska bra idag. Jag kommer ofta på mig själv att gå omkring och längta till, drömma om och vänta på att livet ska börja. Som att det är något man utbildar sig till, något man flyttar till, något man förbereder sig inför. Så slår det mig - jag är ju mitt i det. Kvalificerar mig väl dock inte riktigt in i Reinfeldts uttalande "etniska svenskar mitt i livet", tror mer att han syftade på medelålders och dessutom har jag ingen lust med att definiera mig som "etnisk" svensk. Vet inte riktigt vad den benämningen menar - vi är ju alla invandrare liksom, så tänker jag men där kan man ju tänka olika. Uppenbarligen. Däremot så kan jag väl påstå att jag är mitt i mitt eget liv, det är förmodligen denna tid jag kommer att komma ihåg som mest när jag ligger där på något snålt äldreboende och knaprar sobril om sisådär 70 år. Låt den dagen aldrig komma. Låt mig leva ett långt och friskt liv. Låt mig aldrig tvingas äta förkokt potatis och levergryta.
Ja, ni ser hur det kan gå. Nu hamnade vi här. Tillbaka till jobbet. Och jag som så gärna ville tänka på något annat än jobb, nu när jag är ledig. Men som mamma säger; "det är så det är att vara vuxen". Tack och godnatt.
när allt kan vänta en dag till
Här händer det inte mycket. Det händer desto mer i det verkliga livet. Det jobbas, det lagas storkok, det oroas, det mailas och rings viktiga samtal, det tänks, det flirtas, det snålas, det tittas mängder av Grey's-avsnitt, det sovs inte så mycket, det planeras, det skrivs kontrakt, det dröms - det levs helt enkelt.
Sommaren rinner genom mina fingrar. Värmen tinar upp det kalla. Solen läker vinterns djupa sår. Dagarna flyter på, jag har snart kommit halvvägs i mitt sommarvik. Jag saknar mina Gävle-vänner, jag saknar mina Linköping-vänner som inte befinner sig här, jag saknar den ansvarslösa barndomen, somrar som bestod av gröna gräsmattor och trädkojor. Det är andra tider nu, nu har man ansvar över andra människors liv som innefattar dess medicinering, katetrar och ekonomi. Jag trivs med mitt arbete men jag tror bestämt att detta är sista sommaren jag arbetar inom detta yrke. Jag kan helt enkelt inte hantera den typen av ansvar, jag kan inte hantera min oro - utan blir istället helt utmattad. Min lediga tid går åt till att gå igenom och älta allt jag gjorde under mitt senaste arbetspass med rädslan för att ha gjort ett misstag. Ett misstag som faktiskt, helt ärligt, på riktigt - kan skada någon eller kosta någon livet. Nästa sommar vill jag arbeta med döda ting, saker som möjligtvis går sönder om man tappar dem men inte nödvändigtvis behöver känna smärta av det.
Jo, livet rullar på bra nu. Allt fungerar och den 13 augusti flyttar jag och mina möbler ifrån Rekrytgatan i Linköping. Jag kommer då att befinna mig i Gävle för en period och den 4 september får jag tillträde till min lilla studentlägenhet i Flemingsberg, Stockholm. Samtidigt som jag verkligen ser fram emot flytten till Stockholm och utbildningen jag ska gå så tar det emot att lämna Linköping. Jag och Linköping har ju varit förälskade sedan dag 1 och jag önskar så att utbildningen jag ska gå fanns här. Men nu är det alltså snart dags att testa på något nytt ännu en gång, och det är väl ändå det livet går ut på? Mitt livs mening är i alla fall det.
Sommaren rinner genom mina fingrar. Värmen tinar upp det kalla. Solen läker vinterns djupa sår. Dagarna flyter på, jag har snart kommit halvvägs i mitt sommarvik. Jag saknar mina Gävle-vänner, jag saknar mina Linköping-vänner som inte befinner sig här, jag saknar den ansvarslösa barndomen, somrar som bestod av gröna gräsmattor och trädkojor. Det är andra tider nu, nu har man ansvar över andra människors liv som innefattar dess medicinering, katetrar och ekonomi. Jag trivs med mitt arbete men jag tror bestämt att detta är sista sommaren jag arbetar inom detta yrke. Jag kan helt enkelt inte hantera den typen av ansvar, jag kan inte hantera min oro - utan blir istället helt utmattad. Min lediga tid går åt till att gå igenom och älta allt jag gjorde under mitt senaste arbetspass med rädslan för att ha gjort ett misstag. Ett misstag som faktiskt, helt ärligt, på riktigt - kan skada någon eller kosta någon livet. Nästa sommar vill jag arbeta med döda ting, saker som möjligtvis går sönder om man tappar dem men inte nödvändigtvis behöver känna smärta av det.
Jo, livet rullar på bra nu. Allt fungerar och den 13 augusti flyttar jag och mina möbler ifrån Rekrytgatan i Linköping. Jag kommer då att befinna mig i Gävle för en period och den 4 september får jag tillträde till min lilla studentlägenhet i Flemingsberg, Stockholm. Samtidigt som jag verkligen ser fram emot flytten till Stockholm och utbildningen jag ska gå så tar det emot att lämna Linköping. Jag och Linköping har ju varit förälskade sedan dag 1 och jag önskar så att utbildningen jag ska gå fanns här. Men nu är det alltså snart dags att testa på något nytt ännu en gång, och det är väl ändå det livet går ut på? Mitt livs mening är i alla fall det.
