(Artikeln är tagen från aftonbladet.se)


Jag är så upprörd. Formatera min ilska och upprivenhet till energi och du får en global uppvärmning på några sekunder. Skulle checka lite news på aftonbladet.se och hamnade på denna sida. Ja, nej, alltså, jag har inga ord. 

Låt folk vara som dem är, varför måste det sjuka idealet ständigt göra allt för att trycka ner oss invånare på jorden. Vi är offer, media-offer. Allihop, mer eller mindre. Tänk efter, dessa sköra, tunna, beniga kroppar, hamnar en bild på näthinnnan? Är det en snygg kropp? Vill ni se ut så? Mischa Barton är en av de få högaktuella kändisar som fortfarande ser frisk ut. Hon är inte tjock, hon är inte ens mullig, hon är på gränsen till vad jag anser vara för smal, men hon ser ändå ut att må bra. Jämför bara med Nicole Richi och liknande, ser hon lycklig ut? Jo, hon ler sitt stjärn-leénde, men det ligger så mycket annat bakom. Hon som en gång var så söt, lite små-mullig och såg riktigt välmående ut har brytits ner till något som jag inte har ord för. Det är inte vackert, det är inte skönhet, men det är dagens läge. 
Hon är sjuk och vet ni varför? Hon har sakta men säkert påverkats av alla dessa normer (som säkert kan ses som skrivna regler för många) hur man ska se ut, hur man ska äta, hur man ska träna. Saken är bara den att ingen klarar av att leva så i längden, ingen kan leva utan tillräckligt med mat och måttlig träning. Jag tycker självklart synd om henne, hon har blivit totalt självblind som så många andra ungdomar och kvinnor (ja, även pojkar).
Om jag fick bestämma skulle jag sprida propaganda om vad skönhet verkligen är. Skönhet är välmående, en härlig kropp som det finns både kött och ben på.
Och detta snack om Mischas celluliter, herregud. De allra flesta "normala" kroppar innehåller celluliter, mer eller mindre. Att ha celluliter innebär inte att man är tjock och är i behov av akut viktminskning. Det finns celluliter på mina lår, så jag vet vad jag snackar om. Jag glädjs alltid åt att på badhus se att 9 av 10 liknar mig, och vågar trots det visa sig ute. Majoriteten säger alltså att det är "normalt" att se ut på det viset eftersom flest andel av befolkningen har det. 
Jag är stolt över min kropp. Ja, jag är faktiskt det. Jag äter det som smakar gott i min mun, jag tränar lite ibland och jag mår prima (näst intill perfekt!). Jag tränar för att bli klarare i huvudet, kan inte förklara känslan när man kommer ut i luften efter en timmes gymmande + 30 längders simning. Denna frigörelse, för mig är det träning för psyket att ränsa tankarna. Dock hör jag mig själv Ibland säga "några kilon skulle jag vilja få bort" men i eftertanke ångrar jag mig. Varför vill jag ha bort några kilon? blir jag lyckligare för det? kommer fler att tycka om mig? nej, för saken handlar inte om det. I dagens samhälle får man inte vara stolt, man ska klaga på sig själv och man ska absolut vilja vara smal! Det bevisar att jag alltså aldrig riktigt har passat in i dagens samhälle samt ideal. Jag är emot allt som har med att gå ned i vikt att göra, det är inte acceptabelt i min värld så länge man inte är överviktig och mår fysiskt dåligt. Jag funderar också på vad det grundar sig i, idealet har väl inte bara fötts helt plötsligt? har det alltid funnits där? det är bevisat att antalet anorexia-fall har ökat, alltså är det någon slags trend som har kommit med tiden. Det innebär också att vi kan få bort den.
Ni vet, det är ingen högre makt som talar om för oss vad vi ska göra och hur vi ska se ut. Det är vi individer på jorden som har skapat det, det är mediernas makt och svaga människor som inte kan stå emot, det är det allting handlar om.
Med dessa ord vill jag få fram att du ska leva som du själv vill, äta det du tycker är gott, röra dig för att du själv vill det och ge fan i att föjla dagens ideal. För tro mig, det är inte snyggt  och du kommer i längden inte att må bra.

Läs artikeln så får vi se om ni delar mina åsikter med mig,
annars är ni välkomna att diskutera saken! : )