once you've had a taste of perfection

Och ännu en gång bubblar känslorna över och verkligheten knackar på.


you say: move on! Where do I go?

Det är mycket som är på gång nu.
Boende och jobb är två av grejerna.

hatarvädretochkylanochjagvillbarahavärme

someday we gonna break free from these chains and keep on flyin'

känns som att jag har kört fast


when your day is long and the night, the night is yours alone


Trying to make a move just to stay in the game. I try to stay awake and remember my name


Ära vara gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden

I dessa mörka tider måste man hitta något att göra om dagarna istället för att riskera köld-skador ute i den kalla naturen. Mitt och Fridas sätt har varit att sticka.

Att sticka är faktiskt väldigt rogivande. Och bra träning för ett tålamod så dåligt som mitt är. Trodde aldrig jag skulle ha ro till att sticka klart. MEN titta vad duktig jag har varit ;)


.. och nu har jag börjat på en ny. En lila! Ni kanske får se sen någongång.

vi har det bra, vi här bak i bilen och vill ej va med om nån krock

justja. Har köpt bil!
Försökte köpa en ny stereo till den idag, med aux-uttag så jag slipper bränna skivor. Helt lycklig för att jag hittade en för 79 kr på mediamarkt. Meeeen, såklart var det inte samma uttag i bilen när jag skulle koppla in den. Typsikt.

Nej, jag har ingen bild på bilen. Men jag har bilder på annat. T.ex. den här..

2007 - tänk vad tiden går..

ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll

sååå kallt ute. Så här bjuds det på en bild från Mallorca förra året, jag och bror.


you don't always have to be on top

höstens kyla gör mig tom och drar ned mig i den
iskalla marken och jag kan inte annat än hänga med



who do you wanna be?

" Take a look at yourself in the mirror.
Who do you see look back?

Is it that person you wanna be?
Or is there someone else you are meant to be?
The person you should have been but was not able to be?

If someone says to you that you can't,
You can.

Believe that love is out there.
Believe that dreams come true every day.
Because they do.

Sometimes happyness don't come fron money, fame or power.
Sometimes it come from family and good friends.
And from the noble to live a good life.

So look at yourself in the mirror and remind yourself to be happy.
Because that is what you deserve to be.
Believe that.

And believe that dreams come true every day.
Because they do. "

indeed.



jag var ung, du var yngre

" Tappa hjärtat i knät
Kunde inte tänka logiskt eller sunt
Och för varje sekund som du inte fanns där blev det tungt

Började sakta uppvakta på avstånd i brev
Men det spelade ingen roll vad jag skrev

Du hade inte fastnat än, inte fattat än
vilken kärlek som fanns att bara hämta hem

Men efter ett tag det började korresponderas
mina förhoppningar dom väcktes
för att sen raseras "


en text som passar perfekt just nu

just a small town girl, livin' in a lonely world

Idag har jag och Frida varit ute på mååånga ärenden. Som sagt, en ledig dag är ingen lugn dag.
Vi har bland annat tagit oss an en ny utmaning!  det ni..

Imorgon ska jag upp tidigt och skjutsa mamma till jobbet. Sedan börjar jag jobba kl 16. Efter det är det raka spåret till förfest för att sedan inta en plats i en förmodligen iskall krogen-kö. Det var längesedan nu, så det blir kul att gå ut och träffa lite folk. Inte i kön alltså, utan inne.

Orkar inte lägga in några bilder från telefunken. Så jag bjuder på en somrig bild på mat.
Bara för att mat är det bästa som finns! puss


det är att leka med eld, när du drar upp det här igen

Idag började jag jobba igen. Känns skönt att vara tillbaka på banan igen!
Det blir ju lätt lite långtråkigt att bara gå hemma och vara arbetslös, även fast jag inte har haft en enda hellugn dag under de veckorna..

Men jag har ett dilemma. Jag vill helst jobba kväll, för jag trivs bäst med det. Inge duschar, inga inköp, inge städ och inge tvätt. Ganska lugnt helt enkelt! MEN, problemet är att det är ju så förbaskat mörkt på kvällarna i det här landet, och kommer så vara i ett halvår till.. och jag är ju så fruktansvärt mörkrädd. Inte för våldtäkts-män och annat löst folk, utan bara för mörkret i sin enkelhet. Hela världen blir liksom en annan i mörker - inte så mycket folk ute på gatorna och heller inte så mycket trafik trots att jag jobbar i stan. Så det är liksom bara mörkret och jag där ute. Och vi gillar inte varandra.

För er som inte vet så jobbar jag inom hemtjänsten, vilket innebär mycket spring in och ut. Mest ut. Och inne hos kunderna är det heller inte något solljus, de flesta har bara någon lampa tänd och bor i 4-rumslägenheter eller hus. Vilket betyder - ett stort jävla mörker. Överallt.

Så antingen får jag börja släppa på min "för-lat-för-att-jobba-dag-och-gå-upp-05:30"-inställning, eller så får jag helt enkelt ha på mig en pannlampa. Eller bara trotsa mörkret.


vi springer fort, det fortaste vi kan

I skuggan av värmen
En av de bästa svenska filmerna som gjorts faktiskt.
Det är en mörk men vacker film som handlar till största delen av hur fel livet kan gå om man inte är tillräckligt stark. En berörande film som träffar rätt in i hjärtat. Sevärd!


It goes on and on and on and on

Idag har jag städdag. Som igår. Men det finns mycket att städa.
Har gjort första utrensningen ur alla lådor. Kommer behöva göra mig av med mycket gammalt när vi säljer huset. Det skär i hjärtat att slänga gamla grejer, jag tror jag är en sån där samlare för det är sjuuuukt hur mycket skit jag hittat! Trots att det skär i hjärtat är det skönt att göra sig av med gammalt groll, det blir en nystart. Dags att gå vidare.

Frida och Andersson kommer hit och dricker kaffe snart, så nu måste jag skynda mig med dammsugningen!

Bjuder på en bild från Mallorca. Denna dag var vi i Palma, det var en rikigt bra dag.

man saknar sånt som man inte har, man saknar sånt som man inte har kvar

.. alla dagar i skolan, alla hjärtan på John Bauergymnasiet, alla på barskolan i Magaluf, Begona och Lidia i Madrid, farmor och farfar i himlen, gamla känslor som har bleknat, sommaren som alltid tar slut för fort.

Det är sällan vi tänker på vad vi har, men alltid på det vi saknar

det kan knappast kallas lyxproblem när allting tycks gå fel

Idag har jag varit och fixat en del ärenden. Tog även en mysig fika på stan.
Hösten ligger som en slöja över hela Gävle. Vackert. Men kallt och sorgligt.

Varje höst framkallar samma sorts känslor år efter år. Jag glömmer så lätt att värmen faktiskt återkommer efter vintern. Ska försöka ha det i tankarna denna höst, allt blir så mycket lättare då.

Jag var även in på mitt jobb, där jag jobbade i somras idag och fick bekräftat att jag får fortsätta jobba där. Vilken lättnad! Bokade in några pass redan denna vecka. Förövrigt så är jag som sagt i full gång med lägenhets-letande. Håller tummarna att det dyker upp något snart!

Nu ska jag städa lite och byta sängkläder. Kram


Jag försvann ett tag på vägen men jag saknar dina sinnen, det har varit tungt och grått

" Du har dina moln
Och jag kan inte skingra dom
Kan inte låta dom va´
Och jag har mina ord
Som du sa "


Guess what? I'm not a robot

Det är stunder som denna jag känner för att skriva. Efter en kväll ute på stan. Hemma i min säng. Ensam. Förvirad. En smula besviken.

Jag har stora tankar. Som alltid. För stora. Men jag har svårt att formulera mig. Mitt ordförråd tycks ha krympt likt en ballong utan luft och jag kan inte finna de rätta formuleringarna till någonting längre.

Efter att ha varit ute en kväll i en medelstor stad har sett ett par hundratals själar som letar efter något att tro på blir jag förbryllad. Är det jakten efter livet dessa vilsna själar är ute efter? Jakten efter att känna något som känns? Jakten efter att finna någon slags kärlek, eller är det kanske bara jakten efter att finna någon att dela säng med?

Varför undrar jag. Vad är det som får oss individer att sätta oss i en bar och hälla i oss en jäst dryck? Hälla i oss så mycket som plånboken tål, för att sedan dansa på bordet, kissa mot en bil, snubbla på gatustenar, bli stoppad av polisen, spy i en buske, blanda saliv med en främling och allt annat?

Okej, "det är kul" kan vara ett svar. Men vad är det som får individer att göra samma sak, varje helg, varje månad, varje år? Vad är meningen med det hela? Är det bara tidsfördriv, eller är det just det som är livet?

Jag tror att det är just jakten efter livet som gör att vi människor vill gå ut och bli så berusad att vi spyr i buskar. Allt för att känna att vi lever, känna att vi finns till, känna oss viktiga och stora. För innerst inne i hjärtat har vi en aning om hur stor världen utanför är. Och det gör oss rädda och vi förlorar en del av den där självsäkerheten. Därför går vi ut, intar stora mängder alkohol och söker efter något som känns. Söker efter livet. Söker efter adrenalinet och livsglöden.

Jag menar inte att det är fel, absolut inte. Alla har sin egen bild av vad livet är. Och alla har sin egen grej att göra för att känna att vi lever. Det är bara så att för mig är inte den grejen alkohol.

Det är kanske det som är livet.

Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid.

.. jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig.


För dig ska jag göra det tusen gånger om.

Madrid är en vacker stad. En stor stad, men endå inte känslokall utan varm.
Jag trivs här, det är ett ställe jag skulle kunna bosätta mig på i framtiden.

Men på torsdag är det dags att åka hem till verkligheten igen.
Hem till jobb och rutiner. Men också hem till mina ögonstenar.
Mycket i mitt liv förändrades förra hösten, och likaså kommer det att denna höst göra.

Säljning av huset kommer att ske, säljning av mitt hem sedan 17 år tillbaka.
Jag kommer att lämna Valbo, och jag tror inte att jag och Valbo kommer bo tillsammans igen faktiskt. Jag tror vi är klara med varandra även om jag har trivts med att växa upp där.

Nu ska jag äta ännu en spansk middag med Begona och Lidia.