you can't stop it
Har sagt det förr och jag säger det igen, jag älskar mitt jobb.
Att få vara en så stor del i andras liv, och göra deras sista år kvalitetsfyllda är allt jag kan begära av ett yrke. Det är en fantastisk känsla varje gång jag möts av ett leende när jag kliver innan för dörren, eller när någon håller mig hårt i handen och säger "Tack, Jennifer". Jag inser att det är så nära ärligheten vi kan komma. Så nära äkta tacksamhet livet kan nå.
Kommer att sakna detta yrke så innerligt. Inte bara yrket utan också individerna, personligheterna, bemötandet, kunskaperna, erfarenheterna och den stora ärligheten som bara äldre personer bär på. Men nu ska jag ta ett steg framåt och se vad mer kunskap och erfarenhet livet har att bjuda på. Livet är ett stort kakfat, och jag bara mååååste smaka av alla sorter.
Life is a mystery, everyone must stand alone
Livet tycks ha tagit en helt ny vändning.
Linköpings universitet är det som står på agendan från och med i höst.
Jag är sjuk taggad!
one minute is like an our
Vad är det som gör att vissa kan gå genom livet med ett lättsamt leende, medan andra måste stanna upp, rynka pannan och grubbla sig igenom alla livet skeenden? Fundera, reflektera och analysera. Är det gener och arvsmassa som är den bidragande faktorn? Är det miljö och uppväxt? Kanske blir man som sina föräldrar är. En del kan rycka på axlarna och gå vidare, andra har inte den förmågan. Någon ser inga hinder i vägen, någon annan har svårt att ens hitta vägen. Vissa är supermans, andra är svaga. För vissa är livet som en sommardag, för andra inte.
wind of change
Har du någonsin undrat om du kan förändras? Tror du på förändring? Saker förändras. Inte individer. Inte mänskliga varelser med armar och ben. Vi är den vi är. Om vi föddes som den vi blev, eller om vi blev som vi föddes som är oklart. Klart är i alla fall att vi är den vi är.
Vi alla kan spela olika roller, testa nya attityder, prova en ny mask. Men vi är fortfarande densamma. Två vänner kan glida ifrån varandra, växa åt olika håll, gå olika vägar. Innerst inne är man ändå den samma.
Är vi våra handlingar? Är det saker vi gör och säger som formar oss till den vi är? Eller är det det vi känner? Jag gör sällan som jag känner. Jag känner inte som jag gör. Gör du?
Tänk efter. Är du den du var för fem år sedan, och vill du vara någon annan om 10 år?
and here I go again on my own
och jag låter mig själv ge solen en chans att läka mig. Hela mig. Laga mig. Tillslut ramlar insikten över mig. Jag inser det självklara. Solen kan inte laga. Inte hela. Inte läka. Det finns saker som inte har något läkemedel. Det finns saker som inte har en lösning på sista sidan. Det finns problem som alltid kommer vara. Även när de har tagit slut. Bestående problem som alltid kommer efterlämna fula ärr. I mitt innersta. I mitt privata. Saker man inte pratar om. Det onämnbara. Om att bli sviken och sårad av någon som inte ska såra. Det kan inte solen läka. Det består. Det bara finns där. Abstrakt.
är det nu, nu som det tar slut?
"letar efter nått att säga som kan ändra allt
nått mer än det jag redan sagt"
- Maggio
jag behöver endast de som har bränts fast och gått in i hjärtat
I was so young, you should have known better than to lean on me
" Because of you
I'll never stray too far from the sidewalk.
Because of you
I learned to play on the safe side, so I don't get hurt
Because of you I find it hard to trust not only me, but everyone around me
Because of you I am afraid "
- Kelly Clarkson