Give me reason, but don't give me choice
Nu är det bokat. Åker till Madrid på onsdag, och stannar en vecka om inget otroligt sker.
Något otroligt skulle kunna vara att:
- jag blir överfallen av jobberbjudande med dunderlön
- att jag träffar en snygg spanior som friar till mig
- att sommaren bestämmer sig för att stanna kvar där hela vintern också
- att jag råkar trampa snett på en gatusten och bryter foten så jag inte kan flyga hem
- att jag virrar bort mig och missar planet hem
- att alla flygbolag går i konkurs
Som sagt, ganska otroligt...
Sedan när jag kommer hem kommer jag förmodligen få jobba på Förenade Care, där jag jobbade i somras. Ska försöka hitta något bartenderjobb också tänkte jag. Jag ska även försöka hitta lägenhet och flytta till något eget. Känner att det är dags på riktigt nu. Så det verkar som att jag blir kvar i Gävle under hösten och vintern. Men det känns faktiskt okej. Livet tar ju inte slut än, så jag kommer fortfarande ha chans att flytta senare när jag är redo att lämna fågelboet. (mina vänner)
Längtar tillbaka till Magaluf och alla galningar..
I've had the time of my life
I'm back on track. Tillbaka till det jag lämnade. Tillbaka till mitt vanliga liv.
Hemma i trygga Valbo glömmer man lätt att det finns en värld utanför. Efter en lång tid på hemmaplan glömmer man bort att det finns andra personligheter och andra upplevelser än det som finns här.
Jag har upplevt de bästa veckorna i mitt liv. Jag kan säga det tusen gånger om: BÄSTA veckorna i mitt liv. Helt klart. Helt jävla glasklart. Jag har träffat fantastiska människor, fått vänner för livet, träffat personligheter jag inte trodde existerade. Tre veckor är inte lång tid, men för mig kändes det som att livet började.
Jag valde precis rätt tidpunkt att åka iväg och göra något helt själv. Helt utan mina underbara och stöttande vänner, helt utan min trygghet hemma hos mamma. Det kändes som att min självkänsla åt sallad varje sekund i tre veckor. Så nyttigt var det för mig att göra det här. Så stort. Jag är så stolt och glad över att jag tog steget som valde att åka på denna resa.
Barskola? tänker ni. Hur stort kan det vara?
För mig var det stort. För mig var det mer än bara lära sig drinkar.
För mig innebar det att lära känna massa nya personer, uppleva en ny stad och få massor av kunskap. Det är saker som ingen någonsin kommer kunna ta ifrån mig. Jag har skapat minnen som jag sent kommer glömma.
Jag hade det helt enkelt underbart. Alla borde göra något liknande.
Nu är jag hemma, redo att ta mig an nya utmaningar. Jag fick liksom en push in i vuxenlivet, vilket behövdes.
Mina planer nu är att åka till Madrid i början av oktober, och därefter komma hem, arbeta under hösten/vintern och sedan se var livet tar mig.
Jag är så taggad på framtiden, så oerhört taggad och förväntansfull att jag knappt kan bärga mig till nästa utmaning.