Det enda jag vet säkert för tillfället är att jag är trött på att aldrig bara kunna vara. Jag önskar jag kunde ligga still och titta på en film utan att det kryper i hela kroppen av rastlöshet och tålamodsprövande, jag önskar jag kunde begrava mitt mentala jag i en films handling och bara koppla bort realiteten. Det är svårt, det är en konst som jag är behövande av att lära. Undra när denna lärdom gestaltar sig i min kropp och i mitt psyke. Undra när jag kan lägga mig ned i sängen, ta ett djupt andetag och bara vara nöjd med att jag finns till. Istället måste jag ständigt ligga och reflektera över dagens händelser, sönder-analysera mina inre känslor. Varför? Hur? Eviga frågor som ekar ut i rummets mörka vrår. Det är frågor och reflektioner över onödiga och ointressanta handlingar som skett under dagen. Vem fan bryr sig? Egentligen. Ingen alls.

Det känns som att ingen har så många tankar i huvudet som jag. Men jag är inte dummare än att inse att så inte är fallet. Det finns miljoner 19-åriga flickor världen över som förmodligen har ett psyke som fungerar nästintill identiskt som mitt. Jag är inte ensam, även fast jag ofta får för mig det. Jag har så mycket i huvudet så att jag glömmer vardagliga saker som tider, samtal och information. Visst är jag intelligent, men min hjärnas kapacitet kanske börjar uppfylla sitt möjliga utrymme. Jag glömmer vardagliga händelser så lätt, jag hänger inte med i allting som sker runt omkring mig. Jag är helt enkelt för upptagen med att tänka på att jag måste lägga saker på minnet. För upptagen med mig själv och mina inre tankar som tycks brottas med varandra.

Det är tuffa tider nu. Det har varit ett tufft år, minst sagt. Jag som hade fått för mig att det här året skulle vara det lättaste, det bästa. Med studenten som står för dörren, framtiden hänger i luften och spänningens vindar kittlar mig i nacken. Det visade sig att det inte var så lätt som jag trodde, ingenting visade sig vara som jag trodde. Skolan tog stryk av de stora förändringar som skedde i min närvaro. Jag, som aldrig tidigare har behövt kämpa för att få godkänt i något ämne blev plötsligt tvungen att ändra inställning. Det blev en kamp att klara alla ämnen, det blev en kamp att gå till skolan, det blev en kamp med allting. Kanske var det en prövning jag utsattes för. Någon där uppe som tyckte att jag hade haft det lite för enkelt och ville förbereda mig inför framtiden. Denne lyckades i alla fall.

Efter detta år är jag starkare än någonsin, jag är redo nu.

Jag hoppas att världen är redo för mig också, för vi kommer att ses.

Snart.