Tid är tid, jag är jag
Det är läskigt hur saker förändras. Hur jag förändras.
För sanningen är nämligen följande, att tiden inte förändras. Det är vi som gör det, det är vi, varelserna på jorden som gör tiden, men tiden i sig förändras inte. Den är densamma som den var för 20 miljoner år sedan. Tid är ingenting egentligen, en obefintlig räkning av sekunder som i själva verket inte har någon betydelse för oss, från början. Dock har vi stressade individer jagat upp varandra och fått tid att betyda något annat och i många fall negativt. Tid är dyrbar, tid får inte gå i spillo. Det är förvisso korrekt, men vi kan inte låta oss styras av det faktumet. Personer som låser sig till tanken på att tid är viktigt får det inte lätt för sig. Jag har själv varit på väg att fastna i det. Denna ständiga hets till bussar som ändå alltid är försenade, rädslan av att komma för sent till en tidpunkt man har bestämt. Varför är vi så rädda för att komma för sent? Det kommer fler sekunder, vi kommer att uppleva tiotusentals timmar under våra liv, vi kommer vara i tid och vi kommer även att komma för sent. Jag är en av dessa individer vars stora rädsla är att komma för sent till avtalad tid. Jag drömmer ofta mardrömmar om att jag springer omkring och inte kan hitta mina ägodelar, jag måste skynda mig till bussen och därefter skynda vidare till något som framgår som viktigt.
Det skrämmer mig en hel del att jag idag inte är den jag var för två år sedan. Jag kommer ofta på mig själv att påstå att det är tiden som förändras, men av eftertanke blir det tydligt för mig att det är ju jag som har förändrats och ingenting annat. Det skrämmer mig att saker jag trodde var otänkbart faktiskt sker. Jag trodde inte livet skulle gå vidare, jag ansåg att det enbart var en dum och obetydlig metafor. Lita på mig, livet går vidare, jag har själv nyss insett det. Det är inga ointelligenta ord som man kan mena, det är realitet. En dum ungdomskärlek som blått varade en minimal procentuell del av livet betyder inte lika mycket nu mer som det en gång gjorde. Jag kan därmed garantera att jag var otroligt kär i den killen i fråga, jag höll av honom av hela mitt hjärta. I två och ett halvt år var jag helt besatt. Jag såg ingenting annat än en enda individ och sumpade många chanser i brist på tillit till en annan person. Dagen jag träffade honom första gången kommer jag förmodligen alltid att höja ögonbrynet för extra mycket, men det innebär inte att jag fortfarande känner som jag gjorde, absolut inte. Nu har snart tre år gått.. Jag har somnat med tårar, vaknat med en klump i halsen, rivit sönder saker, slängt ur mig dumma kommentarer i all aggression. Trots alla känslor som har passerat mitt hjärta tror jag att det var en viktig del för mig att kunna gå vidare. Jag kan inte annat än att vara stolt över mig själv för att jag klarade mig ur det, för jag lovar, jag höll verkligen på att gå under.
I och med att gå vidare träffar man nya individer, släpper in andra psyken i sitt hjärta, byter erfarenheter och växer upp. Människor fungerar i stort sätt som en pokemon. Vi uppgraderas, byter utseende och personlighet - hela tiden.
Vi når aldrig en punkt då vi är helt fullbordade, det finns inget mål. Visserligen växer inte skelettet hela livet men jag syftar för tillfället på utvecklingen inuti.
Tid är alltså ingenting värt, det är vi som lever i tiden som är värda någonting. Tid är bara ett hjälpmedel i livet för att hålla ordning på saker och ting. Det där ständiga tickande ljudet från klockorna är bara objektivt, inte alls avgörande. Det är dags att alla stannar upp, stannar tiden och tänker efter.
Tid är tid, jag är jag, varför ska jag följa tiden när tiden inte följer mig?
/ Jennifer
det känns i hela kroppen
Det känns som det springer omkring myror under mitt skinn, jag kan inte sitta still, jag vill inte sitta still. Jag skulle kunna hoppa runt och springa tusen varv runt huset (om orken fanns). Jag vet inte varför, men det pirrar i kroppen och jag ler hela tiden. Ser ut som en liten ungjävel som nyss har fått godis. Jag kanske börjar bli tokig, jag vet inte. Eller så är det något annat, härligt är det i alla fall : )
Vissa är även bättre en andra, kärlek till er!
Jag tror ni känner på er just nu vilka ni är. EN STOR FET PUSS PÅ ER
/ Jen
Sista dagen i april
Egentligen är det ganska överskattat.
Vad är det som gör denna morgondag så speciell?
och varför längtar alla så mycket till det? (jag råkar i detta fall en av "alla")
En kväll full av brinnande kasar och påverkade ungdomar. Ja, kanske inte bara ungdomar utan alkoliserade människor i allmänhet. Många gör sin alkoholdebut just denna kväll. Medan andra ser det som vilken kväll som helst. Vissa är tvärtom helt emot sista april, jag vet individer som tänker strejka och enbart vara hemma med familjen. Visserligen är det också en typ av firande.
Jag gillar sista april med anledning av att det är en kväll full av socialt umgänge. Många är ute och "ränner" och det innebär mycket folk i rörelse.
Jag gillar människor, det är nog den största delen av mitt liv. Denna fascination över att det inte finns en enda person som är identisk med någon annan och att vi alla har 1000 olika sidor, mer eller mindre intressanta. Sista april ser jag även som en möjlighet för nya möten och träffa trevliga nya personer. Jag är social ända in i rötterna. Undra var det kommer ifrån? Tänk att jag alltid återkommer till samma tankar om vi alla är som vi är av en slump, ödet eller om helt enkelt är generna vi ärver? Jag har fortfarande inget svar, men jag ska nog hinna ta reda på det innan livets slut.
Morgondagen ska jag spendera med de personer jag håller av mest av allt. Vi ska hålla till i Forsbacka den största delen av kvällen, innehållande grillning, alkohol och glädje. Jag hoppas att alla är lika positiva som jag, för ni vet allting blir vad man gör det till. Är man inställd på att någonting ska bli riktigt bra, då blir det sannerligen oftast så.
Jag önskar alla som läser detta en trevlig morgondagskväll och ta det lugnt för guds skull! En olycka händer så lätt.
/ J
Lika långt till stjärnorna som stjärnorna till sig
Dagen har bestått av prov.
Först engelska nationella reading&listening, inge vidare kul. Vi får hoppas att jag hade tur! Jag chansade nämingen på allting där man skulle fylla i olika bokstäver och para ihop texter med en mening. Så nu håller vi på mig va?
Sedan var det dags på mediekunskapsprov. Televisionshistoria.
Första sänningarna började i Amerika 1920, visste ni det? : )
Nu har vi Mikael Sanner, intervju teknik.
Han jobbar även på Sveriges Radio, han är grym!
Slutar om en timme..
/ J
Inside
are you proud?
Slår tanken dig att du måste göra dig påmind hos mig med jämna mellanrum?
Jag blir så irreterad på mig själv över att jag reagerar som jag gör. Jag blir så irreterad på dig över att du gör som du gör. Jag blir så less på allting. I och med varje liten sak du gör kastas jag tillbaka i det förflutna. Till någon tid som jag inte vill befinna mig i just nu. Jag har kommit så långt utan dig, låt mig forstätta!
Jag orkar inte ha med dig att göra, det tar för mycket av min energi.
DU tar för mycket av min energi.
Det är inte det att jag inte vill, men mentalt så finns det ingen ork för dig längre.
Jag gillar inte läget just nu, men jag måste vara stark för en gång skull.
Jag måste få ha övertaget, jag måste få ha bollen.
För det ökar min självkänsla, och allting blir tusen gånger lättare.
Jag fick säga sista ordet och det är jag stolt över.
Det tar emot att säga det..
men jag ber dig att inte höra av dig igen, låt mig bara vara.
/ J
du fick mig känna mig som superman
Förlåt för det..
Igår var jag ute och käkade på Brända Bocken med
Johanna, Sara, Frida, Jimmy, Sandra och Lollo =)
RIKTIGT gott och RIKTIGT trevligt må jag säga!
Idag har jag stekt en massa, Sara har varit här, vi åt glass : )
Mot kvällen drog jag till Brynäs på lite fest med Lina och Jessica och en hel del annat trevligt folk. Efter det tog jag mig ned på stan och mötte upp Johanna, Lollo och Jimmy. Sen en hel del andra fyllesvin och kvällen slutade med skjuts hem =)
Nu sitter jag här med fjärilar i magen
jag vet inte varför, men jag drömmer konstiga saker om nätterna :$
jag vill passa på och tacka för att jag får leva =)
/ J
Torsdag
skola, gym, bad, cola, människor, kalas, tårta, sol!
GRATTIS!
Idag fyller min käre vän Johanna 17 år : )
Har känt henne sen jag var en sisådär 4 år, så jag har firat många av hennes födelsedagar och tänker även att fortsätta göra det ett tag till.
Idag slutar jag halv 12, då ska jag kila ner på stan, möta Sara sen ska vi träna. Efter träningen blir det hem till Johanna och käka tårta! =)
Imorgon händer också något roligt.. men det kan jag inte skriva ned här ; )
Och ännu en dag lyser solen över mitt liv, jag njuter!
PUSS / J
GRATTIS ÄLSKLING!
you makes it hard to breathe
Raseri
Jag har så mycket jag vill säga, så många tusen ord och åsikter som finns innanför bröstkorgen och bara väntar på att få skrikas ut. Jag spyr seriöst snart av att vara så fullproppad. Varje dag, varje sekund har jag ilska och känslor inom mig som snart inte längre kan hållas tyst. Jag håller bara på och laddar upp, sen uppstår ett utbrott. Jag har tigit så länge, det finns ord som borde ha varit sagda för längesedan. Men jag antar att sådant som detta är svårt att förstå hur fel och orättvist det är.
Det här känns ovant för mig. Jag känner mig trasig, oren och otrygg. Jag har alltid sett min tillvaro som lyckad, att jag hade tur när jag hamnade där jag hamnade. Plötsligt har jag börjat tveka, när jag tänker efter kanske jag inte har haft sån tur ändå. Ingenting är perfekt, inte i någons liv och heller inte i mitt liv. Jag har rena kläder och får mat på bordet varje dag, men det krävs så mycket mer än så. Pengar är inte allt inte ens en viktig del. Hur många tekniska prylar eller kläder det än finns under mitt tak förändrar det ingenting. Det förändrar inte känslan och det gör ingenting bättre.
Jag skriker inombords, på ett sätt vill jag riva sönder allt du äger.
Jag undrar vad det beror på i grunden. Osäkerhet? Dålig självkänsla?
Nej, du är inte sån.
Men vem är du då? Och hur?
Jag känner dig inte i alla fall, du skulle kunna vara precis vem som helst så långt bort känns du. Du är inte så nära som du bör vara, du finns inte på det sätt som jag anser att du bör göra.
Hos ungdomar är det okej, vi gör det för vi tycker det livar upp lite. Vi är inte beroende och vi skulle absolut kunna vara utan det. I vuxen ålder blir det mer likt ett problem. I det här fallet kan det splittra mitt liv, det kan förstöra och ta ifrån mig det viktigaste, familjen.
Jag vet att du inte är på det viset egentligen. Jag älskar dig på dagarna, men hatar dig på kvällarna. Jag hatar dig verkligen för jag vet att det inte är du. I och med att leva med det tar jag med mig en stor erfarenhet till mitt eget vuxenliv.
Jag tänker vara en bra förebild till mina barn,
och jag vägrar låta mina barn ta vuxenrollen.
/ J
sunny day
Har legat ute på backen och stekt medan Mike, Jocke och Nicklas försökte träffa min navel med stenar. Kände mig ganska stenad efter det, men skönt i solen var det! En magnum classic har jag även stoppat i mig, efter lite sallad till lunch.
Attans potatisbullar!
Sitter i klassrummet nu, vi har bytt platser och jag sitter längst bak.
Mediekunskap är ämnet och vi lyssnar på gammal radio, intressant.
Efter skolan var det tänkt att jag skulle träna, men när man tittar ut känns det inte värt att vara inne på ett gym och svettas. Hellre tar jag vara på solen och gymmar en annan dag =)
Hoppas ni har det härligt i solen!
/ J
impulsiva och varsamma beslut
Vissa stunder måste man kasta sig in i något okänt, även fast det känns obehagligt och oroväckande. Tro mig, jag vet inte hur många gånger jag har fattat ett impulsivt beslut och kastat mig in i någonting som skulle kunna sluta i katastrof. Att leva så leder till många misslyckanden men för det mesta till fördelar.
Jag har lärt mig att öppna ögonen för nya saker, se livet från flera perspektiv och leva i mer vidgade vyer. För mig fungerar det perfekt, jag är säker på att jag är menad att leva på det viset. Impulsivt men samtidigt försiktigt.
För nog är jag försiktig allt, jag är alltid varsam och nogrann vad jag ger mig in på men jag vägrar låta det stoppa mig. Skulle jag följa mina oroliga och ängsliga sidor skulle jag inte ens gå upp om dagarna. Jag skulle stänga ute omvärlden och bara ligga under täcket dagarna i ända. Jag skulle klä in alla i min omgivning i bomhull och ge dem skydd dag och natt så att det inte finns risk till olycka. Men se på mig, jag går upp varje dag. Jag skaffar mig nya vänner trots att risken blir ännu större att något ska hända mina medmänniskor om jag har fler kontakter. Trots det känns det värt att sluta nya umgängskretsar, jag får nämligen så otroligt mycket ut av det.
Varje gång jag får en chans som verkar lockande tar jag den, oftast. Jag försöker ge alla en chans och tänker att det kan ge mig själv förmån. En del individer är lagda åt det håll att de enbart ger ut en chans. Tar personen i fråga inte den, då är det kört och chansen är förbi. Att ha avstått från en chans som man i efterhand upptäcker skulle ha varit perfekt för en själv, det är ingen vidare känsla.
Det jag vill säga är att livet är för kort för att leva inom sig själv och vara försiktig.
Ge livet och personerna i det en chans. Ett enda beslut kan förändra ditt liv, förbättra. Vi människor, homo sapiens är skapade på så vis att vi behöver flera perspektiv att leva genom. Vi behöver ständigt förnyas genom att träffa andra människor, upptäcka nya platser och utveckla vår personlighet. Vi behöver helt enkelt upptäcka världen och allt vad den har att ge. Det är meningen. Att välja att inte följa den meningen är fegt. Jag må vara feg men jag tvekar inte när jag får en lockande chans.
Det handlar om att chansa och hoppas på det bästa, de orden har jag levt efter hittils och så länge jag är den jag är idag tänker jag fortsätta att leva efter den normen. För jag mår nämligen kanon.
Hur mycket du än vill kommer du aldrig få fler chanser.
/ J
Härliga dagar
Kom nyss in, har en piggelin i handen och en cola brevid mig.
Nicklas är lite putt för att han inte fick riktigt halva min cola,
bara för jag ville dela med mig till Micke också. Dumma ungar allihop : )
Har suttit ute och stekt med lite people utanför skolan, härligt!
Innan dess var jag även till kuratorn.
Idag är det en sån dag då jag är helt tom på ord,
solen skiner - allt duger! : )
Ska trippa iväg på idrott snart, men jag orkar inte riktigt.
Pissa skulle jag också behöva göra, men jag orkar inte nu.
Helst av allt skulle jag bara vilja sitta ute och steka nu!
PUSS OCH SOL / J
Fem myror är fler än fyra elefanter
Inte gjort något speciellt (eller jo det har jag visst) men mest softat och bara varit. Det mesta av det härliga har och göra med det vackra vädret, låt det fortsätta ett tag till! Idag har jag stekt ute i solen i 4 timmar, resultat syns tydligt på min mage (min bror kallar mig svarting), Jag har inte så mycket att skryta med, de flesta kan säga att de är bra på fotboll etc. men jag har bara min bruna mage att visa upp :$
Efter stekandet drog jag till donken och träffade Sara och Sonny, det råkade bli en mcfeast junior och mcflurry. Sen hann jag bara hem och kissade innan Yttis väntade utanför och vi gled iväg till Forsbacka. Chillade hos Lollo och kollade bland annat fem myror är fler än fyra elefanter. Det känns som att mycket som jag kan har jag lärt mig genom det programet. Vi försökte lista ut vilken Brasse hade valt ut av de fyra djuren som inte passade in. Vi gissade på kråkan men det var "FEL FEL FEL!". Räven var det rätta svaret.
Nåväl, därefter blev det parlamentet och Björn Gustafsson.
Fin grabb det, mycket fin.
Nu kom jag nyss innanför dörren och har precis sjunkit ner i sängen.
Ska tillbringa dagens sista timmar framför datorrutan och glo på andra avenyn.
Just nu är allting underbart, jag njuter av varenda sekund.
/ J
oroa dig inte
satt vi och rökte vattenpipa och sedan även en del cigarr.
Härligt väder och underbara människor! : )
bilder finns på jewnifer.bilddagboken.se
Nu ska jag och mamma iväg till stan snart. Floating och massage, liiiiiite härligt?
Sen blire förmodligen en fika på stan, efter det hemgång och sedan finns det chans till manligt besök mot kvällen.
Ha en bra dag världen! / J
Låt hela världen se ditt vackra leende
- Solen skiner
- det börjar bli lite varmare
- jag har ordnat upp det jag ställde till med igår
- det är Fredag
- softa lektioner i skolan
- det är pizza i skolan (en av de godare maträtterna som sodexo kan åstakomma)
- alla är på bra humör i min omgivning
- jag lyssnar på den bästa musiken som finns
- ikväll ska jag vara med de personer jag gillar mest av allt
- imorgon ska jag umgås med en brabrabra
LOVE IT : )
/ J
Well done Jen
Nu har jag ställt till det rejält, satt mig själv i en liten kris. Inget allvarlig men ändå så onödigt. Så imorgon ska jag styra upp det hela! Vi får väl se hur det går. Blir förbannad ibland, trött på mig själv liksom.
Fick besök för en stundsen, så jag följde med ut och gick ett tag.
Ner till ån och härja, friskt och härligt =)
Nu ska jag sova, fårse hur många timmar det blir inatt.
PUSS / J
Livet är underbart
Dagen har varit soft!
Fick sovmorgon (för engångskull) för vi skulle ha nationella.
Provet gick bra, engelska uppsats. Ämnet passade mig perfekt och jag hade mycket att skriva.
Så pappa skjutsade mig till kvart i tio, på vägen hittade vi Johanna som fick åka med. När vi kom vid ladan (alldeles innan valbo kyrka) så kom det en bil nedkörandes från en ås som det går en liten stig på som man absolut inte kan köra bil på! Sånna där saker skrattar man åt, när saker händer och man måste titta igen för att se om ögonen verkligen skådade rätt eller om det var blott en inbillning. Därmed dagens första skratt : )
Att skratta är viktigt, det gör en dag så mycket bättre.
Jag har skrattat mycket idag, därför har det varit en härlig dag. Dagens andra lycko-skratt inträffade på mcdonalds då jag fick ett sms som det stod "jag kom att tänka på han på saxdax". Jag vill självklart inte hänga ut någon, och man måste även se den mannen för att förstå det roliga i det hela. Det enda jag kan avslöja är att han har ett enormt underbett!
Sedan fick jag många många många skratt under timmarna på fjärran med Sara. Det var en utlänsk man som flöt förbi oss flera gånger, det som var mindre kul var att han följde efter oss hela tiden. Men just dedär med att han flöt förbi fick mig att tänka på en film som är inspelad i sommras då Thomas knuffar i Lollo och Sara i vattnet på Ladis i Forsbacka, och de verkar vara ganska kallt i vattnet och det blir vågor av deras plums. I vågorna får man se att Johanna kommer och simmar, helt lugnt som att ingenting hade hänt. Ja, det är också en sak som måste ses med egna ögon för att förstå det roliga.
På fjärran, efter vi hade gymmat och simmat 30 längder simmade vi ut och solade. Det var så otroligt härligt med en klarblå himmel framför sig och vattnet som svalkade hela kroppen. Solen sken rakt in i hjärtat, helt underbart!
Nu kom jag nyss hem från att ha tillbringat en stund i Fridas soffa och snackat lite. Såg att mamma kom hem nu, så jag tänker inte sitta här längre. Ska ta mig något att äta och sen kanske gå ut i det fina vårvädret igen! Jag tar vara på soltimmarna.
Jag har allt jag behöver
/ J
jag kokar nästan
Jag sitter just nu och läser en blogg, nämner inga namn men jag tror det räcker med att säga att den är väldigt stor och omtalad just nu. Jag blir så otroligt upprörd och irreterad så jag måste klicka ner rutan efter ett tag.
Jag tittade även på några klipp för att kunna säkra mina åsikter. Jag uttrycker mig aldrig om någonting jag inte vet något om. Men av detta blir jag verkligen upprörd.
Jag har iallafall bestämt mig för att aldrig mer klicka mig in på den sidan,
det är inte värt att börja koka av att läsa några ord.
Jag ka heller inte peka ut något speciellt som jag syftar på, jag bara tycker såhär.
/ Jennifer
musik är minnen
Det är nästan kusligt hur att enbart höra några toner av en låt kan få det att krypa längs ryggraden. I och med att höra en låt kastas jag tillbaka till en annan tid, om jag koncentrerar mig och blundar får jag upp bilden och dofterna från stället och stunden jag förknippar med låten. En del låtar kan jag inte ens lyssna på för det är för smärtsamt. Jag kan använda ordet smärtsamt för att det verkligen känns på det viset. Jag vet vad jag pratar om.
Jag har minnen med många låtar, det kan vara minnen tillsammans med andra individer, en annan tid på en annan plats då jag befann mig i ett annat stadie i livet. Jag har aldrig påstått att minnen är dåliga ting, tvärtom. Minnen är viktig och en stor del av livet. Jag är 17 år och känner mig redan fullproppad med minnen. Dock har jag många år kvar att leva och det känns overkligt att tänka hur mycket meningsfulla minnen och låtar som jag kommer känna till. I dagsläget innebär det att vissa låtar låter jag helst bli att lyssna på, jag vill låta dem tillhöra tiden i fråga, jag vill inte blanda in den i nuet. Då är då, nu är nu. Det är så jag resonerar. Det kanske kan tolkas lite gammalmodigt och onödigt men jag litar alltid på min magkänsla. Blotta tanken på en låt kan göra mig varm, och redan när de första tonerna når mina öron ryser jag till av lycka eller mindre lycka. Som jag tidigare nämde är minnen oftast bra saker, men det kan ändå göra ont att tänka på dem. Minnen är till för att finnas där, de ska anas och de ska upplevas igen.
Musik är minnen, minnen är musik
/ J
the greatest of them all
Jag valde att skriva en artikel om boken Naiv. Super. Det är ganska svårt eftersom jag inte riktigt vet vad jag tycker i detta fall. Men jag har fått ihop en och en halv sida iallafall. Mätt i magen är jag också, toast och cola med Nicklas i caféterian nyss. Upptäckte nyss att min tröja är ut-och-in. Jag skyller på morgonens trötthet. Jag orkar inte ens gå iväg och vända den rätt.
Hade tid hos kuratorn idag, men jag känner inte att jag har tid för det just nu. Svenska provet får gå före. Fick en tid till nästa vecka istället.
I övrigt är allting helt okej, dock är det mulet ute. Men det verkar som att det blir bättre väder, visserligen inte så varmt, men så länge solen skiner så jag lovar, jag ler av hela mitt hjärta.
Let the children's laughter remind us how we used to be
Men tjejen kan verkligen sjunga, hon är helt otrolig!
Klippet är från Talang 2008
han är överallt
Efter en lång och slitsam dag i skolan är jag nu hemma. Har varit på stan med Ida, Nicklas och Mike en sväng, sen hittade jag Frida vid busshållplatsen : )
Kom hem, duschade och nu sitter jag i soffan och tittar ut genom de stora fönsterna från mitt rum. Solen skiner in på mig, jag har ett glas med cola bredvid mig och snart kommer det people hit. Kan det bli bättre? Solen får allt som tynger mig att lätta, det är helt otroligt hur lite ljus kan göra. Jag är verkligen beroende av solenergi, det är det jag går på. I framtiden tänker jag absolut bo på det stället på jorden där det är mest soldagar.
Jag håller även på med websidan som tydligen ska vara klar imorgon, men jag gör mig ingen brådska direkt, vad tjänar det till?
SOL PÅ ER
/ J
tryin' to make it right
På torsdag förmiddag är det även dags för nationella, writing. Weeii, underbart!
Önska mig lycka till, nu håller vi tummarna för mig! : )
/ J
en vanlig dag men ändå inte
På något sätt känns det alltid så mycket lättare att gå upp när solen skiner.
Sen skjutsade daddy-cool mig till tandläkaren. Och som varje gång kan jag inte ta kort med "vuxengrejen" i munnen. Tandsköterskan sa till och med "det är en omöjlig ekvation att få in något så stort i din lilla mun". HAHAHAHH! hur känns det att ha sån liten mun? jodå, jag klarar mig : ) men hon fick, som alla tidigare gånger gå och hämta barn grejen. De går knappt, men det går iallafall.
Min ena hörntand är även helt sprucken på baksidan, så jag måste dit igen i maj. Hoppas för guds (nej, han finns inte, men för min egen) skull att jag inte behöver utsattas för Tandläkare Pär. Det vill nog ingen! Med hans flagniga ansikte och vidriga stank. Vill inte! :O Men hursomhelst måste jag fixa tanden. Hon tipsade även att sluta dricka cola. Men jag förklarade för henne, att ta bort cocacola från mitt liv skulle vara att ta bort en del av mitt liv.
Går inte, vill inte och tänker inte!
Efter tandläkarbesöket drog jag mig sakta men säkert mot Gävle och John Bauergymnasiet. Sysslade med lite ljudinspelning och sedan var det lunch. Var inte med hela idrottslektionen, drog istället till stan och väntade på Sara. Vi gled iväg till fjärran och gymmade flitigt i 45 min. HELT SLUT i kroppen. Sen åt vi kanske världens godaste sallad (hade inhandlats på Java innehållande pastasallad, kyckling och fetaost! SÅ FUCKING GOTT VA DET). Efter den underbara måltiden simmade vi massa längder och avslutade träningen med bubbling och bastning.
Alltid lika avslappnande timmar, jag trivs mer det!
Har kollat på Anna Phil och ätit toast. Sitter och snackar lots of shit med
lite people på msn nu. Försöker styra upp lite grejer, dags för det nu.
Ska snart lägga mig i sängen, jag kommer somna som en stock!
Jag vill även nämna att bredvid mig lyser ett ljus,
symboliserande mina tankar angående den lilla flickan Engla.
NATTIE! / J
shine your light
Helt underbart är ordet.
Jag och co har suttit utanför mediahuset och stekt, sen gick solen i moln men nu ser jag att den skiner igen.
Ska snart traska över till ett annat hus och ha idrott, dans. Inte min favorit med Vals och co. Tänker nog dra iväg lite innan, sen ska jag och Sara träna.
Jag längtar : )
10 åriga Engla
Den lilla flickan som förra lördagen anmäldes försvunnen i Stjärnsund har nu hittats död, mördad. Jag vet inte varför, men av någon anledning har just denna nyhet berört mig extra mycket. Jag läser alltid tidningen, om alla dessa försvunna kvinnor och barn.
Spårlöst borta, helt plötsligt.
Stjärnsund ligger inte alltför långt härifrån och en nära vän till mig har även stuga där. På något vis kändes det här med Engla mer verkligt, allt annat känns så långt bort. I och med avståndet kändes det som en smäll i bakhuvudet.
SHIIT. det kan hända här med!
Det är inte bara Usa och Knutby som drabbas av elände, det sker överallt utan att vi kan stoppa det.
Jag blev riktigt berörd när jag fick veta att hon var död, det sved till i magen. Det väcktes en konstig känsla av oro inom mig. Kommer jag någonsin våga skaffa barn? Småglin som jag kommer älska över allting annat på jorden. Jag kommer vara så mån över att beskydda de från den mörka världen att jag osäker på om jag kommer klara av det. De som känner mig vet hur otroligt orolig och försiktig jag är om dem som betyder något för mig, jag kommer aldrig våga släppa ut dem. Det är ju sannerligen bevisat att man aldrig kan vara säker och lita på världen utanför.
Jag ägnar extra mycket tankar åt den lila flickans nära och kära.
Hur går man vidare efter något sådant?
Jag vet inte, och jag kan inte ens sätta mig in i deras situation. Det måste kännas så otroligt hopplöst men samtidigt sån lättnad. Jag menar, tänk om de aldrig hade hittat henne. Att varje dag, varje sekund gå omkring och fundera på var hon befinner sig och i vilket skick. Jag tror inte att det värsta med förlusten var att hon var borta, jag tror det värsta var att veta vad han gjorde med henne, vad hon blev utsatt för medan de satt där hemma i sitt hus och inte kunde göra det minsta lilla.
På nyheterna alldeles nyss såg jag hur polischefens läpp darrade, alla berörs av något sånt här, ingen kan stå emot. Jag känner nu när jag skriver hur det klumpar sig i halsen och bränner bakom ögonlocken dels av sorg och även av ilska. Kunde jag så skulle jag slå sönder mannen som ligger bakom mordet. Jag skulle vilja plåga honom så brutalt, jag vet att våld och hämnd inte löser någonting men det väcks sånna starka känslor i mig gällande det här att jag inte kan stå emot att tänka på det viset.
Denna man, 42 åring som även erkände ett annat mord och ligger bakom ett flertal brott.. vad är det för slags människa?
Vi bara ser vad som sker, det är ofattbart tragiskt. I detta fall en liten flicka på 10 år, vad går man i för klass då? 3an/4an? Den där åldern då allting är en lek, på gränsen tills man börjar fundera. Hur är man funtad om man är kapabel till att ta en så ung flickas liv. Titta på henne, hon är sjukt söt med sina mörka ögon, sitt mörka lockiga hår och sin lilla kropp. Hur i helvete kan man skada henne med vilja? Inte bara skada utan även MÖRDA henne. Det är ofattbart, det finns inte i min logik. En helt oskyldig flicka med hela livet framför sig.
I och med dessa ord vill jag hedra Engla Juncosa-Höglund,
jag menar det av hela mitt hjärta.
Det är söndag
Vaknade strax efter klockan 12, släpade mig upp ur sängen, ut i köket, öppnade kylskåpet, värmde sista biten av fredagens pizza, parkerade sedan mitt as i fåtöljen i vardagsrummet och slog igång en film.
Det blev Resarvation Road, en mycket bra film faktiskt. Den handlar om en pojke som blir överkörd, smärtan hos föräldrarna som förlorar sin son, även om kampen att skapa någonslags rättvisa. Går på bio just nu, värd att se!
På söndagar blir jag hungrig hela tiden, så fort jag har fått i mig den ena måltiden och sköljt av tallriken smyger sig hungern ännu en gång på mig. Söndagar ger mig sådan rastlöshet i hela kroppen och själen att jag inte kan sitta still utan att göra någonting i mer än en sekund. Jag blir förbannad på mig själv, SLAPPNA AV JENNIFER! skriker någon inom mig, men det hjälper inte. Söndagar är till för att ligga i en soffa och chilla, men jag njuter inte av det lika mycket som andra veckodagar.
Nu ska jag tappa upp vatten i badkaret och sedan krypa ner och försöka slappna av. Känner mig så stressad och helt spänd i ryggen. Sedan ska jag vänta på att klockan ska bli 20:00 och signaturen till Andra Avenyn startar, life is wonderful : )
det är söndag, behöver jag säga mer?
/ J
dags att tänka om gott folk
Så oerhört trött på att vara tjej och allt vad det innebär.
Jag är så trött på alla dessa blickar tjejer emellan, inga ord, bara blickar, en blick som säger mer än tusen ord. Allt skitsnack, alla bråk som inte leder till någonting.
Jag vill inte bli studerad från topp till tå varje gång några tjejer är i närheten, jag vill slippa det och jag vill inte ha ovänner som tittar snett. Jag hatar det, riktigt mycket hatar jag det. Jag har inte varit mycket bättre, det finns personer som jag också har inspekterat från topp till tå och undrat hur fan man kan se ut på det viset. Dock har jag slutat med det där. Alla dessa viskningar som man tror är diskret men som istället bara syns ännu mer.
Det är klart jag fortfarande tycker saker om andra individer, det är ingenting jag kan ändra på. Men jag uppför mig i vissa situationer. T.ex. om jag ser någon på stan som jag inte gillar, inte fan ställer jag mig och glor på henne då, viskar till min kompis "där är hon, så jävla vidrig". Måste jag absolut kommentera personen i fråga så försöker jag att göra det så diskret som möjligt, för jag sysslar inte med skitsnack utan sann fakta.
Jag undrar vad det handlar om, var alla dessa blickar och åsikter om andra människor grundar sig i. Avundsjuka?
jo, oftast kanske men inte alltid.
Vissa individer stör man sig på, det bara är så. Sex miljarder människor (eller hur många det nu bor på jorden) kan inte tycka och vara likadana. Det skulle bli totalt ointressant att möta en annan individ om den personen tyckte likdant som jag. Helt meningslöst skulle det vara att ens skaffa sig nya vänner för perspektivet skulle aldrig förändras. Vissa personer passar man med och andra inte, så måste det få vara, men då får man fan ta och hålla sina onda kommentarer för sig själv. Det betyder inte att man ska tiga sig igenom livet och hålla allting inom sig. Men åsikter och hat som inte grundar sig i något utan som man bara har utan argument, det kan man lik gärna hålla för sig själv.
För det är nämligen så att jag vet, av egen erfarenhet att man dömer folk man inte ens har pratat med. Det sägs att det tar 7 sekunder att bedömma en person, jag tror faktiskt att det är sant. Sen tar det ÅTTA möten innan man har bestämt sig, fatta, ÅTTA möten. Innan dess går man bara omkring och tror att man vet vad man tycker. Tänk om alla kunde ge varandra en chans, byta några ord, tänka efter och sen få en uppfattning. Då har man sedan en anledning att tycka illa om en person, då känns det på något vis mer okej.
De personer som tror sig ha fått sneda blickar från mina ögon eller vet att jag ha snackat skit som inte stämmer om dem, de personer skulle jag vilja be om ursäkt till. Jag menar enbart de personer som inte har gjort mig något illa. Det har inte varit riktigt min mening, för den Jennifer jag är idag sysslar inte med sånt shit. Jag har vuxit ifrån det där, insett sanningen.
Min önskan är att jag ska kunna gå var jag vill, göra vad jag vill och slippa att bli granskad uppifrån och ner. Jag vill kunna heja på alla jag vill, vara glad emot omvärlden och att alla ska göra likadant tillbaka. Tror ni vi kan fixa det? För det är ingen annan som kommer göra det åt oss, det är bara vi själva som kan bestämma hur vi ska beté oss. Med lite eftertanke tror jag vi kan styra upp situationen ganska ordentligt. Om vi bara vill och känner att det är viktigt. Och jag lovar, det är viktigt. För livet är alldeles för kort för att gå omkring och tycka illa om oskyldiga personer.
Jag tycker inte det är värt att uppföra sig så omoget som 17 åring,
och jag tror de flesta håller med mig om de tänker efter?
/ J
yesterday
Först hängde vi hos Sara och laddade upp, sedan drog vi till Gävle på fest.
Både gammalt och nytt folk men det var härligt ändå. Sen sov jag vääldigt skönt!
Idag hann jag inte annat än vakna och käka pizza innan ja följde med familjen till Magasin X och Stadium. Det blev en hel del shoppande, bland annat ett par våriga skor =)
Kom precis hem, är jättesugen på cola så jag ska släpa mig ut i garaget och hämta in några burkar snart.
Ikväll verkar det som att det blir umgååås för hela slanten, känner verkligen för det ikväll. Bara chilla framför teven med något gott och samtidigt umgås.
Cola-tajm nu! Puss / J
Fredag
Ibland har man en hel del saker att göra, man är väl medveten om det men ändå gör man inte det man ska göra. Precis så är det just nu.
Jag sitter i skolan,
borde skriva utvärderingen om Klamydia projektet,
jag borde lira super mario så jag kan klara andra bossen,
jag borde gå till gtc och köpa en cola (har smått huvudvärk),
jag borde ta bort de låtar jag inte gillar från spelningslistan på mobilen,
jag borde sätta upp håret som irreterat hänger ner i ögonen.
Det är iallafall Fredag idag : )
jag och Nicklas klarade redovisningen om klamydia galant!
Snart ska vi ha naturkunskap, vilket innbär att det blir ännu en slapp lektion.
Brandlarmet gick tidigare också, och ingen vet varför.
Vad som händer ikväll vet jag inte riktigt.
Umgås blir det, men vet inte exakt med vilka, det visar väl sig.
Jag ska ta mig i kragen och iallafall öppna Word, kanske kanske kan jag få ihop en utvärdering.
Hej så länge!
/ J
en smula för mycket alkolism
Varför?
Jag var iksom inte rädd, jag kände mig bara så illa till mods på något obeskrivlgt vis, dåligt samvete där jag satt med mina rena händer och åt marabou choklad med bubblor (som de flesta dagar). Jag dömde de alla tre direkt när de steg in genom bussdörrarna. Det syntes tydligt att de inte var som jag, eller någon i min relationskrets.
Nej, de här personerna är trasiga rakt igenom. Inte bara kläderna som är slitna, utan även innehållet innanför skepnaden. De tre satt sig på andra sidan gången om mig. Den ena höll en påse från Time i handen. Han började dela ut innehållet i påsen bestående av en chipspåse och två 50 cl cocacola flaskor. De öppnade chipspåsen och ett stönande kom från hans sällskap. De började genast stoppa ner sina händer i påsen och föra chipsen mot munnen. Händerna, skitiga av jord (och saker som jag inte vill veta av) men de slickade av saltet från fingrarna och njöt av de få smulorna. Så fort de tappade något chips på golvet plockade de snabbt upp alla smulorna och förde återigen de smutsiga händerna mot munnen. Det var vidrigt, och då är inte jag speciellt petig av mig. Men det jag såg var verkligen vidrigt. De talade samtidigt om bilar och körkort, kvinnan berättade för de andra att hon en gång hade haft en bil men att hon hade "supit bort den också". Så sa hon. Då frågar jag mig hur man "super bort något" utan att vara riktigt medveten om att man gör det. För det lät på henne som att det bara hade blivit så liksom. Den ena mannen berättade att han hade drömt att han badade i ett hav av pengar OCH sprit. Han tog Joakim Von Anka som exempel och sa att han önskade sig själv i den situationen. Jag fick bita mig i läppen för att inte öppna min käft och pointera att Herr Von Anka minsann inte badar i någon sprit. De fortsatte prata om situationer och händelser som jag inte ens kan tänka mig. Så jag stoppade in hörlurarna i öronen igen, tittade ut genom fönstret och försökte stänga av dessa sorgliga individers tillvaro. Jag vill inte blanda mig i det där, och jag vet att om jag hade fortsatt lyssna så hade jag blivit så upprörd. De bara satt där och konstaterade, men hade förmodligen inga planer på att förändra eller styra upp situationen.
Det finns ett antal personer i Gävle områderna som man ständigt ser ute på torget. Individer som förmodligen någon gång har haft ett ljust liv, ett rent liv med tak över huvudet. Även fast det är svårt att skymta en gnutta ljus bakrund. De halvligger på bänkar, gator eller sitter i gäng och är högljudda, alltid ett flertal ölburkar nära sig. Håret är risigt, kläderna trasiga. På flera meters avstånd kan man känna en stark stank av urin, fylla och svett.
Jag får alltid samma tragiska känsla i magen. Hur går det så lågnt? Vad går gränsen mellan att dricka lite varje dag till att hamna i ett sådant skick? Förmodligen märker man inte var gränsen går förän den är nådd för längesen. Då har de blivit vräkta från lägenheten, bedragit sin familj och tagit sig ner på samhällets botten. Jag kan tänka mig att det känns skapligt hopplöst när det är så pass illa som dessa personer jag talar om. Ibland får jag lust att bara gå fram och ruska om er och skrika i era öron så ni blir näst intill bedövade; "STYR UPP SITUATIONEN!". Jag har svårt för sådana som bara forsätter leva som de gör fast de såååå gärna vill ändra. Förändra då för i helvete! För ingen kommer göra det åt er.
Nej, jag vet inte vad dessa personer har gått igenom eller hur djupt nere på botten dem befinner sig, men det blir inte sådär illa på en natt. Men jag VET att man somnar inte i en varm säng och vaknar under ett träd på stortorget. Knappast. Någon gång har man ett val, ett val att ta sig uppåt igen eller låta sig dras ännu längre ner.
Jag vet att det finns andra platser i Sverige där antalet alkoliserade uteliggare (eller vad jag nu ska kalla dem) är betydligt högre. Dock är min åsikt att endast EN utsatt person är för mycket. Det ska inte behöva vara så. Öppna ögonen, vi lever på 2000-talet! Pengarna sprutar nästan ur öronen på vissa personer. Det finns även flera organisationer och personer som lägger ner hela sin själ för att hjälpa och stötta personer med alkoholproblem.
Egentligen förstår jag inte varför det är som det är.
Jag tror det handlar om hopplöshet, svek och att ha hamnat helt fel redan från början. Det är tragisk men det är sant.
Dags att världen öppnar ögonen är det ända jag säkert kan konstatera.
/ J
upside down
jag vill slå ihjäl dig
börjar andas tugnt, svettig i pannan
hjärtat klappar på, det bränner bakom ögonlocken
jag ångrar så stort att jag känner största kåtbocken
alla löften som sviktis, alla dessa meningslösa ord
en fet stor lögn, vad gör du på denna jord?
du lurar henne, du lurar mig
du tror du äger allt, jag hatar dig
det är ingen idé jag förklarar du vill inte förstå
du kan inte lyssna, du är här för att gå
jag vet, du kommer igen
och du försvinner återligen
/ J
snöflingor i april
Kom hem, dyngsur om fötterna så det var bara att hoppa in i duschen direkt.
Nu sitter jag i soffan med datorn i knät och ska kolla på ett avsnitt myggan. Sen ska jag göra iordning en sallad att ta med mig imorgon då jag och Sara ska träna. Slutar halv 12 och de behövs lite energi där emellan! Så det får bli en fetaost/kyckling sallad - både gott och billigt!
Fick provsvaren från blodproven idag, allt är tydligen normalt.
Det är ju skönt att veta samtidigt som det ger mig is i magen. Varför är det som det är i huvudet och magen om allting är normalt? Det kan inte vara normalt att känna sig berusad dygnet runt, aldrig vara klar i huvudet och ofta värk i bakhuvudet. Jag sover ju så mycket jag kan. Illamåendet ska vi inte ens prata om. Har en kapsel att svälja också, EN enda men jag gruvar mig inför det. Jag har svårt svälja saker som är större än p-piller och den här är alltså som 10 p-piller nästan. Blir så less på allting...
det växer inom mig
horväder
Det har kommit något snöliknande under natten som nu ligger som ett täcke över marken, flera cm kanske en dm. Det är inte tillräckligt kallt på marken för att snön ska hålla sig vit, istället är den till hälften smällt. Den skitiga marken har blandats med snön så det ser ut som en brun/grå/vit aktig röra. Mina strumpor är blöta efter den halva km till busshållplatsen i morse.
Det här är vidrigt, jag behöver sol, jag mår illa, hej.
/ J
I CAN´T SLEEP WITHOUT YOU
Sitter hemma hos Frida nu med, hon färgar håret på Sara, medan vissa har viktigare saker för sig.. som att t.ex. spela supermario?! : )
ska nog kila hemåt snart, shaaaow!
/ J
just a dream
Drömmar är en bild av någonting som inte finns, det kan ingå personer som inte finns i verkligheten, en blandning av flera personer som gestaltar en och samma, det kan utspela sig på platser som du aldrig har varit på eller äns äger rum, känna känslor du aldrig har känt, uppleva allting som inte är verklighet.
Kanske skilldrar drömmar verkligheten, det omedvetna som inte ännu har upplevts eller någonsin kommer upplevas. Jag tycker det är läskgit, en skrämmande känsla om hur man kan handla i drömmar på ett sätt som man inte handlar i verkligheten. Är man inte samma person i drömmarnas värld? Det verkar inte så. Jag kommer oftast ihåg mina drömmar och vissa gånger är jag så djupt inne i drömmen när jag vaknar att jag är osäker på verkligheten. Det kan sitta i mig länge, i stort sätt hela dagen. Vissa drömmar, lite komiska delar jag gärna med mig. Men de djupaste, de som har någon mening, de behåller jag för mig själv. Det känns på något vis att det inte är meningen att de drömmar man drömmer ska delas med någon. Jag tror inte jag är ensam om detta, jag tror alla upplever i stort sätt samma sak. Enligt mig är det viktigt att hitta meningen med det hela, för ingenting sker utan mening. I alla drömmar är det något som försöker tilltala mig något, det finns ett syfte med att just jag drömmer just den drömmen precis i natt.
Jag minns när jag var liten, kanske 4-5 år. Jag drömde att det stod en röd bil (förmodligen en ford) parkerad på köpis parkeringen och de stod en man utanför den. Mannen var skum på något vis och så såg jag allting ovanfrån. Då sa en röst "mannen som låste alla dörrar, en del av Sverige" om jag inte minns helt fel så sa dom något liknande på reklamerna inför program förut på TV4. Jag såg det som en mardröm för när jag vaknade var jag rädd för den där mannen, och det är jag fortfarande. Jag vet inte varför, men det var något som inte stämde.
Alltid när jag hade feber på nätterna drömde jag i stort sätt samma dröm varje gång. Jag talar nu om när jag var liten. Drömmen bestod av att jag skulle gå på en smal lina, så smal att de var näst intill omöjligt att ta sig fram på den. Runt om var det kålsvart. Väl framme vid kanten var det en enda stor röra, människor som sprang omkring och mina ben blev spagetti. Jag kunde inte skrika, inte röra mig, men blev hela tiden nedtryckt av alla dessa människor i hets. När jag sedan började vakna från drömmen inbillade jag mig att det var någon som försökte strypa mig, pressa ned mig mot elementet i badrummet hemma. Samtidigt höll mamma eller pappa mina händer under kallvatten, jag vet inte riktigt varför men jag tror det var för att jag skulle vakna och det gjorde jag även. Just denna dröm återkom om och om igen. Nu är det ett par år sedan jag var med om det. Tack och lov för jag kan inte ens förklara känslan. Det var fruktansvärt men jag kan fortfarande komma ihåg lättnaden av att det bra var en dröm.
Sen finns det även bra drömmar, drömmar då det man vill ska hända händer. Då man träffar den man saknar och längtar efter. Det är då man svär över att vakna, Du vill inget annat än att drömma vidare.
everything changes
bara lukten gör mig svag
För ett år sedan var jag inte den jag är nu. För ett år sedan var jag en mycket försiktig person, misstänksam mot allting och vågade inte riktigt stå för den jag var. Jag är fortfarande misstänksam mot det mesta, men det har på något sätt blivit lättare att genomföra saker.
Jag insåg idag att jag aldrig kommer våga lita på vissa personer. Personer som en gång har svikit kommer svika igen, det vet vi. Och när jag tänker efter finns det nog inte en enda person i min närvaro som aldrig har svikit, det finns nog ingen som jag riktigt litar på - nej, det finns ingen. Det betyder inte att jag inte har vänner, inte alls. Jag har underbara vänner, kanske bland de bästa man kan ha. Alla sviker någon gång och alla kommer svika igen, that´s it.
Jag är inte heller en ängel. jag kan inte ens räkna hur många gånger jag inte har gjort det jag lovat, ljugit för den jag älskar, sårat och varit allmänt svinig. Det innebär att jag inte ens kan lita på mig själv. Den tanken är ganska skrämmande. Att inte lita på någon, inte ens sig själv.
Jag undrar hur det kommer bli, hur det här kommer sluta. Kommer det sluta?
Kommer mitt hopp att slockna, kommer någon ge upp?
Att inte veta gör mig galen, och att bara fortsätta gör mig frustrerad.
Jag vet att du vet att jag vet så väl. Du vet även att jag vet att du vet. Vi vet om varandra, vi känner varandra. Jag vet inte varför, men jag kan inte sätta ord på något som har med dig att göra. Jag märker att varje gång jag ska berätta för någon så kommer det bara ut obetyelsefulla ord utan mening, som inte alls formulerar det jag vill få fram. Allt detta gör mig tokig, vad är det som sker med mina sinnen varje gång du kommer i tankebanorna, slutar systemet fungera? Kanske strejkar det, kanske strejkar mitt inre, kanske är allting bara fel fel fel. Precis som i barnprogrammet fem myror är fler än fyra elefanter då Brasse brister ut "DET ÄR FEL FEL FEL!"
Det kanske finns en Brasse inom mig.
Jo, det måste nog vara så för jag har ingen annan vettig förklaring.
Jag tror tiden har stannat.
you know
Först åkte jag till skolan, var där ett tag, sen kom mamma och vi hade utvecklingsamtal med min mentor. Sedan drog jag till um med ida, själv har jag en tid bokad imorgon. Inge vidare roligt faktiskt. På stan delade vi på en pizza, fett är härligt! : )
Angående utvecklingssamtalet så gick det helt okej, jag är ju såååå duktig you know ; )
Engelskan behöver jag dock träna hemma minst sex timmar i veckan för att ha en gnutta chans att klara nationella. Känner mig inte jätte pepp på det just nu, men jag vet att det är viktigt. Ska även försöka få en resa gjord, kanske till England en vecka eller bara några dagar. Det kanske skulle få mig att ta tag i engelskan när jag får testa mig på lite först. Jag vet att jag fungerar så, jag behöver en knuff bara : )
Efter skolan träffade jag people på stan och sedan drog jag och Sara till fjärran och tränade. Var helt yr och illamåande så jag tog det ganska lugnt med konditionen. Däremot satsade jag på tyngder, ganska öm i kroppen nu kan jag säga. Men det är ändå så otroligt skönt!
Imorgon är det något jag ska göra men jag minns inte vad!
Jag vet att jag ska gå till skolan och sedan vara på um,
men något mer var det har jag för mig..
Nu ska jag spela lite super mario sedan lägga min slitna kropp i sängen
GODNATT / JEN
söndag
sluta leta efter toppen för du står på den
sen ska jag in och fixa inför natten, såååå trött!
Niclas och Yttis drog nyss
vi har kollat på en helskum film med myror på ett flygplan.
Det kröp på hela kroppen av att titta på den!
Johanna och Frida var även här tidigare
Vi tog en bilsväng också, en soft kvälll helt enkelt : )
imorgon blir det söndagskänsla, det känner jag på mig
ska försöka få mor att övningsköra med mig
tänker även äta jättemycket, jag är hungrig nu!
helgerna går fort / Jennifer
låt mig vara
jag känner mig helt fri och ren från allt som har varit
men du har sådant otroligt behov av att känna dig störst
det är alltid du som ska ha bollen och då menar jag även bokstavligt
ibland vill jag bara pissa på dig
och nu är det ibland...................!
du är inte trasig
tillbringade kvällen i Forsbacka med lite folk
idag har jag legat ute i solen och stekt
mycket härligt
Sara, Lollo och Frida har även varit här
ikväll blir det chill med lite människor
jag bjuder på en bild från igår
resten finns på http://jewnifer.bilddagboken.se/
puss på er
fredag
sitter i skolan
som igår
som i förrgår
som nästa vecka
som alltid
men det är fredag idag, vilket innebär lite ledighet i två dagar framåt! : )
kom nyss tillbaka till klassrummet från rasten
med en ost&skink macka och en cola känner jag mig skapligt mätt nu
det fanns inte tid till frukost imorse, somnade om och fick stressa en del
jag och Nicklas sitter brevid varandra och spelar copter och annat
finns ingen ork till något annat, finns heller inte alltför mycket att göra
i eftermiddag har vi naturkunskap med Baloo (roger är jättelik baloo)
och naturkunskap med baloo innebär att sitta och spela ännumer copter
copter är i övrigt ett mycket roande spel http://gratis-spel.net/spel/copter
försöker lite busligheter till ikväll, vi får se hur de blir!
PUSS / JENNIFER
torsdag
mycket mycket gott, Fridas mamma pröjsade på varorna, tackartackar!
För övrigt mår jag riktigt bra just nu, glad i magen liksom.
Mor och far har handlat idag så kylen är full av godsaker. Bland annat fetaost, så i helgen ska jag och mamma göra god sallad och imorgon har det även utlovats taimat på kvällen. Det gillar jag!
Helgens planer är ännu ganska oklara, men det pratades idag om att
vi skulle festa lite imorgon och sedan ta det chill på lördag framför teven.
Sitter i köket nu, familjen springer runt lite här och där.
Jag är slut i huvudet, ska ta och lägga mig snart tror jag
Känner mig riktigt bra nu, utan någon speciell anledning! : )
/ Jen
tandläkarväder
något slags regn i luften liksom
himmlen är gråvit och det ser riktigt trist ut
sitter i skolan nu
vet inte äns vad vi har för lektion
något medieaktigt tror jag
vi håller på med ett projekt som innebär klamydiastatistik
ganska intressanta siffror vi får fram, otroligt stora
har tillverkat ett mycket vackert diagram i excel
förresten hatar jag det programmet, helt meningslöst
har nyss ätit ett iskallt päron, så kallt att mina fingrar är is nu
lyckades låna till mig fyra kronor av caféterian så jag kunde köpa mig en baguette och en cola för 28kr
får försöka komma ihåg att lämna tillbaka det också, sånt är viktigt
slutar om 45 minuter, torsdagar är korta dagar
då ska jag först käka lite pytt i skolan sen ska jag dra mig ner mot stan
möta Sara och Frida och sedan ska jag och Sara till fjärran och träna
yeep, det känns bra att ha en sådan aktivitet framför sig
speciellt en dag som denna
trots allting känner jag mig endå lugn inuti idag,
kanske slutar som en mycket bra dag : )
man saknar sådant man vet att man inet kan få / Jennifer
måppäd
med Johanna vid min sida, det var en trevlig eftermiddag
käkade även lite fetingmat på köpis
imorgon blir det gymma och simma, wiihoo det är skoj : )
söka uppmärksamhet?
så mötte vi en transvestit, transexuell (vet inte skillnaden) så vi säger transa*
Han eller om man ska säga hon hade rosa och andra starkafärger på kläderna,
var dessutom rejält svartmålad runt ögonen med en rosa rouge som syntes på 20 meters håll samt en extrem kort kjol och nätstrumbyxor.
Det är klart att man slänger en öga dit färgen är, det skilljer ju sig från de flesta andras kläder, det som sticker ut uppmärksammar man, iallafall mina ögon.
När transan och hans mamma eller något liknande hade passerat oss så säger mamman "OJ, vad man kan glo!" vi glodde inte, vi kastade ett extra öga av ren reflex bara, men ändå så diskret.
Hennes kommentar gjorde både mig extremt upprörd!
Väljer man att klä sig som en tjej får man självklart göra det, jag har inga åsikter om det. Dock är det så att ingen tjej går omkring sådär till vardags, att klä sig på det viset är vad jag skulle kalla överdrivet. Det är väl inte alls speciellt konstigt om ögonen dras dit de färgstarka kläderna finns, det sker automatiskt. Klär man sig på det viset får man helt enkelt tåla att folk tittar en extra sekund. Jag vill obervera att jag absolut accepterar denna sexuallitet, precis som vilken annan läggning som helst, det är klart man får klä sig som vilket kön man vill. Jag själv köper t.ex. alltid kläder på killavdelningen så jag klagar inte. Men somsagt, du väljer själv om du vill sticka ut. Och genom att sticka ut drar du till dig uppmärksamhet.
(* tog nu reda på att en person som är transvestit enbart klär sig i det motsatta könets kläder och även agerar på det viset, det är vanligast att män klär ut sig till kvinna. Dessa personer kan vara både heterosexuell eller homosexuell. Personer som är transexuella försöker med hjälp av medicinsk och kirurgisk hjälp att efterlikna det motsatta könet så mycket som möjligt)
verklighet
försenade bussar
molningt väder
kall vind
träningsverk
sura människor
hyperaktiva lärare
irreterande personer
äcklig skolmat
blek
ont i ryggen
obekväm bh
sötsugen
flera månder till sommar
regn
trött i nacken
matematik med japanen
colasugen
hungrig
ont i bakhuvudet
ungdomsmottagningen
skolarbeten
yr
tokig
fitt-fronter
game over på supermario
- HOPPLÖST
sk0oL
Sitter i skolan nu, Svenska.
VI har skrivit insändare, jag valde ett ganska aktuellt ämne; här är mitt resultat.
Stanna eller nej från början - bestäm innan!
Invandrare söker tillstånd att bosätta sig i trygga Sverige, migrationsverket ger dem ett tillstånd och de får sedan bo här. Min åsikt är att i och med att man låter invandare bo i Sverige, har man rätt att bli Svensk medborgare. Efter ett par år, då familjen har bosatt sig och gjort sig hemmastadda i Sverige kan det hamna ett brev från Migrationsverket i deras brevlåda. "Uppehållstillståndet har gått ut och Migrationsverket har beslutat att avvisa Er från Sverige." Det är inte speciellt schysst att säga ja och sedan ändra sig, detta gäller i alla situationer. Vad är det som gör att det först efter några år inte passar att personerna stannar? Vad spelar det egentligen för roll när de redan har bott i Sverige under en viss tid. Det måste kännas som ett svek, en oförklarlig avvisning. Om då Migrationsverket skulle skjuta upp avvisningen måste det kännas ännu värre. Att varje dag gå och vänta på det där beskedet som man vet kommer komma någon gång, inte idag, inte imorgon men kanske om två veckor. Det jag menar är att om en familj vänder sig till Sverige för att söka skydd, och sedan trivs riktigt bra här och vill bo kvar, hur har man då hjärta att krossa en hel familjs liv. Genom att skicka tillbaka dem till ett oroligt land, som kanske heller inte känns som deras land längre - det är okänsligt.
Jag vet att många anser att invandrare bråkar mer, de själ och de förstör. Tänk efter för i helvete, hur många svenskar finns det inte som har gjort 20-tals brott? Det är fel att förknippa brottslighet med invandrare, för det är ingen skillnad på individer på det viset. Jag tror det har blivit en stor grej av det hela, svenskar ser invandrare som ett hot, de stöter ut dem och då reagerar en del invandare på ett våldslikt sätt. Samtidigt som det är lika vanligt att personer med svensk härkomst orsakar våld och problem. Man föds inte som ett problembarn, det är något som byggs upp och har och göra med bakgrund, uppväxt och samhälle. Och egentligen, hur många i Sverige är "äkta svenskar" rätt igenom? Vad är det för skillnad på Finländare som bor i Sverige och på Iranier?
Det jag vill få fram är att det är viktigt att vara tydlig mot personer som vill leva i Sverige att de inte kommer få att stanna resten av livet. Bäst är att säga nej direkt från början, innan de hinner starta nya liv här, ett liv som de senare kommer att behöva avsluta.
Tänk efter, världen är grym men tillsammans kan vi göra den lite mildare.
Svenne
training
apropå äntligen hemma så är det programmet i fullgång på teven
jag har nyss ätit en sallad
har varit på fjärran och tränat med SärSara
gym och simning - det är inte illa det inte!
jag är själv förvånad över hur otroligt nyttig jag är
det är nog bara tillfälligt, så varken ni eller jag behöver oroas : )
men det är så skönt för huvudet! jag mår väldigt bra av det
imorgon ska jag kanske ut på årets första moppetur med Johanna!
härligt väder, you know : )
/ J
jag vill att du rinner av mig nu
jag lever med ständig rädsla
rädsla för något som inte kan hända
rädsla för något som inte får hända
rädsla för något som inte händer
det tar på mina krafter att alltid vara beredd
att ta mig upp ur sängen på morgon är inte alltid det lättaste
då syftar jag inte enbart på den enorma tröttheten
utan även rädslan för en nystartad dag
en dag som inte har varit förut, något nytt och oväntat
ibland tror jag att något farligt håller på att hända
hjärtat börja slå fortare i beredskap för att pumpa
runt mer blod till mina muskler ifall jag måste springa
jag börjar även andas allt mer ansträngt
men ingenting händer ju..
efteråt känner jag mig helt slut, som att ha sprungit ett maraton
lungorna strejkar och det bränns bakom ögonlocken
hela den här tumulten kan uppstå bara genom att någon t.ex. hostar till plötsligt
och jag får för mig att denna person har satt i halsen eller liknande
jag är väl helt enkelt osäker på mig själv
osäker på hur jag skulle reagera
rädd för att någon i min närhet ska råka illa ut
hela tiden undrar jag vad detta grundar sig i
kanske har det och göra med det jag har upplevt
men om man tänker efter har nog inte jag upplevt mer saker än någon annan
alla har förmodligen sett eller varit i närheten av en olycka
varför är det just jag som känner såhär?
trots att det tar emot att ta mig upp varje dag så gör jag det
jag vet att allting bara är inbillning, det sitter i mitt huvud
dock söker jag konstant efter en annan anledning
jag vill inte vara sjuk i huvudet, jag vill hellre att det är något kroppsligt
det känns liksom mer logiskt att skylla på det
helst skulle jag ligga kvar i sängen många dagar
då smärtorna i bröstet är som värst
men skulle jag ligga kvar skulle det bara bli värre
jag vet att jag måste komma upp,
komma iväg och få tankarna på andra banor
jag hoppas att jag inom snar framtid ska bli av med den här känslan
för det trycker ner mig, gör mig svag och tar ifrån mig allt jag har
breathe for me cuz I can't
/ Jennifer
mjusik
det är musik, ritkigt musik!
Bästa låtarna just nu: Skin, Du&jag och Allt för länge
Livet är för kort för att dricka avslagen coca-cola.
dags att tina upp
just wanna make you proud
wiiihoooo
för tillfället befinner jag mig i skolan med X antal nationellaprov övningar i engelska framför mig
jag vill bara kasta datorn åt helvete, så less är jag plus lite till
de muntliga provet är även i fullgång och snart är det nog min grupps tur
att öppna munnen och få fram ett korrekt engelskt ord är bland det svåraste jag vet
Nicklas och Ida, mina två härligheter är uppe hos Lorenz (datatekikern) och får stryk
man kan aldrig vara säker på att man kommer därifrån levande
jag håller tummarna för dom : )
efter lunch har vi mediekuskap med Lena (hästen)
underbaart! nej, jag orkar inte med hennes röst idag..
en bra sak med den här dagen är iallafall att solen skiner utanför klassrummet
det har även kommit lite värme till Gävle, igår kunde jag tillochmed ta av mig jackan
sånt är härligt, den där första varma stunden, då njuter jag mest
men våren är ingen vädersäker årstid, imorgon kan det vara minusgrader och snö
min själ skulle behöva den här värmen i några dagar till
jag behöver tina upp för jag känner mig ganska iskall
igår var jag och simmade, dock genom skolan men jag kämpade på för mig själv
sedan tog jag en fika med mitt älskade gäng, bestående av
Johanna, Frida, Sara och Lollo! sånt gillar jag
idag ska jag till Fjärran Höjderbadet igen och simma/gymma med Sara
känns så otroligt bra i huvudet av att röra lite på sig, man blir liksom friare på något vis
/ Jen