you shoot me down, but I won't fall

Det är mycket roligt som står på agendan den närmaste månaden. Madrid i helgen, Malmö helgen efter sedan har jag en fri helg och därefter kommer Johanna hit. Älskar att ha saker att se fram emot!

you cut me down, but it's you who had offered to fall

varför är akustiska versioner alltid bättre?

if you know how this is gonna see it's not that easy

Jag har slösat en timme av mitt liv åt att beskåda ett utav TV3:s kommersiella skitprogram - mammor och minimodeller. Anledningen till att jag ens funderade på att se programmet var i syfte för mina studier. Kanske handlar min negativa uppfattning om att jag nog mer är lagd åt public service-hållet, jag väljer mer och mer SVT och Sveriges Radio framför de kommersiella alternativen. Eller så handlar det helt enkelt bara om att detta program är ren skit. Jag är inte dummare än att förstå att TV3 ligger bakom hela utformningen av programmet, och hur de väljer att spegla föräldrarna och dess döttrar. Självklart har de valt att klippa det på ett visst sätt av en viss anledning – för att provocera och framkalla starka reaktioner som leder till debatt och på så vis marknadsföring vilket innebär större tittarsiffror. Det är egentligen inget konstigt med det eftersom TV3 är en kommersiell kanal där syftet är att gå med vinst. Men… oavsett hur TV3 har valt att klippa avsnitten så har ju faktiskt föräldrarna uttryckt sig på det sättet som är med i programmet. Exempelvis så säger en av mammorna i första avsnittet: ”för mig är det jätteviktigt att min dotter blir framgångsrik, hon är mitt livs projekt”. Ditt livs projekt? Har du inget eget liv att bossa över? Att sminka och raka benen på 8åringar är inte bara sjukt, det är även helt fel i min mening. Barn ska vara barn, barn ska inte posera inför kameror och objektifieras som att det vore den naturligaste saken i världen. Mammorna gör tappra försök för att ge oss bilden av att de vill sina barns bästa, att de är godhjärtliga och att det inte alls är deras egen vilja som härskar. Många av tittarna köper säkert det, jag gör det inte. De försöker även få oss att tro att de gör detta för att stötta sina barn och inte för att pressa dem. Många av mammorna upprepade även många gånger att de gjorde detta för att deras barn ville det, att barnets egen vilja stod i centrum och att de verkligen tyckte att det var roligt. Ärligt talat så såg det inte ut så på barnen. Eftersom det är så genomskinligt blir det hela så fruktansvärt tragiskt om inte pinsamt. I andra avsnittet handlade det om att barnen skulle plåtas. Min stora fundering under hela programmet var: hur i hela friden kan en flicka mellan 7 och 10 år veta vad det innebär att vara modell? Är de stackars barnen medvetna om vilken tuff bransch de ger sig in i? När ett av barnen blir upprörd när hon får veta att modeller inte väljer sina egna kläder de ska ha på sig vid plåtning gör det hela uppenbart – barn vet inte vad modellande innebär. Det finns väl även någon tanke med att man blir myndig vid 18års ålder, vilket enligt min mening betyder att en omyndig person inte ska få avgöra om de ska få ge sig in i en sådan tuff bransch som modellbranschen. Om modellbranschen inte genomsyrades av ett sizesero-ideal skulle det hela vara en helt annan sak. Men nu är det så det ser ut, och det tycker jag inte är något vi ska pusha in våra barn i.


all beginnings and endings, they're about you and me

Tentan som har legat som ett moln över mig i en och en halv månad är nu helt avslutad. Datorn är formaterad och clean. Imorgon ska jag gå intro på mitt nya jobb. På måndag börjar en ny delkurs. Jag trivs kanon i min nya stadsdel med nära till allt. Gillar livet just nu!

the future's in the air, I can feel it everywhere

Dagen har varit intensiv och ryggen värker ordentligt. men det är väl så det ska vara när man flyttar. Sedan har vi det här med den mentala biten. Mitt mentala jag är så pass känsligt att en sådan förändring som att byta bostad är en riktigt big deal. Trots att jag bara har flyttat från Skäggetorp till T1 - 6 km så är det just nu kaos i huvudet, men alla mina prylar börjar det bli ordning på! På fyra timmar packade jag upp det som skulle packas upp, möblerade och ställde in resten i förrådet. Det blev riktigt mysigt här faktiskt! Dessutom känns det sååååå härligt att vara tillbaka i Linköping efter en månads vistele i Gävle. Mycket har hänt under den gågna månaden och nu bara längtar jag efter skolan, vännerna i kursklassen och att bara andas frisk luft. Mest av allt längtar jag efter att lära känna mina tre nya roomisar och att bli grym på engelska!


no one heals me like you and you hold the key

är glad ikväll.


I can't believe this could be the end

I eftermiddag är det jobb som gäller, sedan är det bara två dagar kvar i Gävle innan jag återvänder till Linköping. =)


and I want make it worth the fight, what have we been doing for all this time?

Dagens: kliva ur sängen alldeles för nära lunch, äta lasangerester, göra stan med Frida och Alex, äta subwaywannabe (eller wannabesubway, det är frågan), hänga hos Sjögren's och äta jättegodmat. Har även fått tid bokad för anställningsintervju i Linköping på måndag!!!!!


Right here, right now, my heart my heart belongs to you

Här sitter jag, på Gävle stadsbiblotek, med en räkmacka i magen, massor av litteratur framför mig och ett worddokument döpt till "Hemtenta". Idag är det pluggdag och födelsedag - Grattis på mig själv!


the world is full of diamonds - go out and find them!

Jag är så tacksam över att jag har så fina vänner. Så tacksam över att jag har en kärleksfull familj. Så tacksam över att jag är frisk och att alla som står mig nära hjärtat också är det. Jag är så tacksam över att jag har ett djupt och varmt hjärta, en hjärna där det bedrivs tankesmedja dygnet runt och att jag bryr mig. Bry sig. Det är nog det viktigaste som finns. Jag är så tacksam över att jag aldrig är nöjd. Jag är så tacksam över att jag alltid tror det finns något bättre. Det driver mig. Det ger mig motivation. Det ger mig vilja att fortsätta. Om jag hade varit nöjd skulle varje dag kännas totalt tomma av mening. Jag är så tacksam över att jag lever och imorgon fyller jag 21 år.

It's something unpredictable, but in the end it's right. I hope you had the time of your life.

Nu vet jag att vi är det vi gör och att vi blir den vi blir sedda som.
Jag vet även att det är dags att blicka framåt, istället för att hela tiden se tillbaka på det som har varit. Detta ska bli mitt år. Mitt alldeles egna år. Ett gott, och ett nytt år. För min skull, inte för din.