Nu är den här, så tar för dig! Solen skiner idag..
Det händer inte så mycket just nu. Eller egentligen händer det en jävla massa, men inget som är relevant för någon annan. Är ute och tar vara på sommaren till den största delen av dygnen, njuter av livet med mat, umgänge och musik.
Jobbar varje kväll denna vecka. Så jag hinner ta vara på soltimmarna ändå! dock är det lite för varmt för att ligga i solen. Så jag håller mig mest i skuggan nu.
Här är några av förra veckans aktiviteter.
Sjötorp
Årsunda
Också den bästa aktiviteten av alla: ÄTAAAAAAA
Glad midsommar...
Livet ska vara som för en fjäril, en sommardag
Forever is a long time
Det är inte lätt att vara liten. Inte heller att vara stor.
Värst är nog att vara där någonstans mitt emellan.
Nu är det över
Har förmodligen haft den bästa veckan i mitt liv. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag. ALLA dagar har varit kanon! Även om vädret svek oss igår, så slår veckan allt annat jag tidigare varit med om. Helt galet underbart.
Idag har jag blandade känslor. Lycklig, sorgsen, förväntansfull på framtiden, orolig och alla andra känslor som kan rymmas i en ungdomlig kropp. Jag är så ledsen över att sluta på John Bauer och skiljas från min bästa klass. Samtidigt som jag ser fram emot det som ska komma!
Måndag - brännboll
Måndag - brännboll
Måndag - brännboll
Tisdag - barrunda
Onsdasg - middag på Engeltofta
Onsdag - engeltofta
Onsdag - engeltofta
Hela familjen!
Älsklingsklassen!
For once in my life the future is mine
Imorgon är det alltså dags. Jag tar studenten. Det är sjukt.
Att sluta på John Bauer är förmodligen en av de svåraste och tuffaste grejerna jag har gjort. Att lämna denna trygghet, denna värme och denna kärlek som skolan faktiskt bär på. Jag har trivts varenda dag, i tre år. Tre år i tonåren är verkligen en lång tid jämfört med tre år senare i livet. Jag gick genom korridorerna idag för sista gången med tårfyllda ögon och en klump i halsen. Jag har verkligen separationsångest.
Man är väl nästan helt vuxen när man tar studenten? är jag det nu eller?
Att sluta på John Bauer är förmodligen en av de svåraste och tuffaste grejerna jag har gjort. Att lämna denna trygghet, denna värme och denna kärlek som skolan faktiskt bär på. Jag har trivts varenda dag, i tre år. Tre år i tonåren är verkligen en lång tid jämfört med tre år senare i livet. Jag gick genom korridorerna idag för sista gången med tårfyllda ögon och en klump i halsen. Jag har verkligen separationsångest.
Vädret inför imorgon dagen ser allt utom ljust ut. 8 grader, regn. HUR kan man ha sån jävla otur?
Aja, ska försöka tagga upp mig nu. Imorgon kl 13:00 står jag på trappan på järnvägsstation och skriker mig hes med frågor ekandes i huvudet: Vart tog tiden vägen?
Slutet har just börjat
Mösspåtagning i fredags
Lunch
Nu är skolan sluuuuuuuut, vi går uuuuut
nu är det nära.. det luktar studentvecka i luften, hur det nu luktar.
Den enda förväntning jag har på följande vecka är att solen arbetar 100 %. Jag har önskat det enda sedan jag var liten, att solen ska lysa på min studentdag. Om solen skiner den övriga veckan är också ett stort plus! Men man ska ju inte hoppas på för mycket.. men som sagt, det är det enda jag önskar mig. Om gud finns så kommer solen att vara med mig.
Hela året har jag väntat på - juni, juli, augusti
En försommarkväll i Boulognern
What's going on?
en mix av hopp och förtvivlan är vad jag känner just nu