an August summer night, soldiers passing by. Listening to the wind of change.
Inser att de slappa dagarna är över. Har varit på första föreläsningen idag. Den handlade främst om kommunikationens historia och de olika medieteorierna. Det var en hel del information att ta in men jag antecknade så gott jag kunde. Det märks tydligt att det är mycket högre tempo än på gymnasiet (John Bauer), vilket är bra för då har jag chans att hålla mig fokuserad hela tiden. När det blir slappt hinner jag komma ur form och tappa koncentrationen. Känns mycket bättre att det är hepp, hepp, hepp hela tiden. Föreläsningarna är bara två-tre timmar varje dag vilket är en fördel. Dessutom kommer vi för det mesta få göra seminarium och hemtentor för att beprövas. Gillas!
Tänker på min lillebror som är i Idaho, USA. Nu har det snart gått tre veckor sedan han åkte, och det känns som att han har varit borta i en evighet. De resterande 10 månaderna kommer känns just nu som en evighet, men jag vet att det kommer säga swich så är han hemma igen. Saknar honom, anyway.
Saknar även min bästa vän som är i Turkiet, i och för sig bara en vecka. Och snart åker två av mina andra närmaste vänner iväg för att ta Asien och Australien med storm. Wind of change, ja.. det kan man säga.
saknar oss...
I'm so excited, and I just can't hide it, I'm about to lose control and I think I like it
Okej, skolan är enorm. "Om en vecka hittar du bättre än i din egen ficka" sa en person en gång när jag med flera var oroliga för "den stora högstadieskolan". Det var när jag skulle börja sjuan. På Sofiedalskolan gick ca 500 elever. Vet ni hur många som går på Linköpings Universitet? 27 000.
Idag var det upprop, kursinformation och rundvandring. Regnet öste ned så rundvandringen blev mest en plåga. Tack å lov finns det en underjordisk tunnel under hela campus, så vi fick gå mestadels där. Upptäckte även att det finns X antal snyggingar på LiU. Kul att se lite nytt folk. Detta kan bli spännande.. ;)
Kursplanen ger mig rysningar - av lycka! För någon som älskar media i alla dess former kan denna kurs inte vara annat än intresasnt. När ord som kommunikation, offentlighetsprincip, journalistik, reklam och information når mina trumhinnor spritter det av entusiasm inom mig. Media är helt klart min grej!
allihop är dem dina, och ingen ska ta dem ifrån dig
Här sitter jag. Det pirrar i magen. Imorgon kl. 08:15 befinner jag mig (förhoppningsvis) i sal D22 på LiU. Har packat ner nya kalendern i nya väskan med gamla pennor. Saknas bara ett blommigt pennfodral.. Jag känner mig som en sjuåring som ska börja första klass. Hah! Men det känns bra! Så otroligt bra. Har varit och kikat in i salen idag, så jag vet hur jag ska hitta på det enorma universitetet.
Sitter förövrigt vid mitt skrivbord som jag målade igår. Det är 28 timmar sedan och det har fortfarande inte torkat än! Vänta tills det torkar? Nä. Det krävs det tålamod till, vilket jag saknar. Så jag har lagt på allting på skrivbordet ändå. Även fast det fortfarande är lite kladdigt..
Sitter förövrigt vid mitt skrivbord som jag målade igår. Det är 28 timmar sedan och det har fortfarande inte torkat än! Vänta tills det torkar? Nä. Det krävs det tålamod till, vilket jag saknar. Så jag har lagt på allting på skrivbordet ändå. Även fast det fortfarande är lite kladdigt..
intressant? JAAAAA!
såhääär taggad är jag just nu!
it's easier to think and harder to feel
Mamma och pappa har varit här idag. De hade med sig en hel minibuss med grejer. SJUKT hur mycket saker man kan ha fast man bara är 20 år! hur ska det då se ut när jag är 40? Det var i alla fall kul att se dem. Både mamma och pappa och alla mina grejer. Vi tog en låååång middag på Burger King, och jag passade på att njuta av deras närvaro. Är så van att ha dem nära liksom, så det är det som är hårdast med att flytta till en annan stad. Tack och lov att det finns telefoner!
Nu är det ordning och reda här. I alla fall så gott som! De flesta kartongerna får stå ouppackade eftersom det redan är fullt med köksgrejer i skåpen. Har fixat och donat på mitt rum hela kvällen och nu.. NU känner jag mig hemma. Känns konstigt att se alla möbler stå här, saknar lägenheten i Gävle för en sekund. Viftar genast bort den tanken. Jag är för duktig på att längta tillbaka till saker, även fast jag har det hur bra som helst här och nu.
Imorgon ska jag måla mitt träfärgade skrivbord vitt. Tror i alla fall att det blir vitt. Men det kan hända att jag ångrar mig imorgon när jag ska köpa färgen..
Såhär ser det ut hos mig nu.
du kan tolka det hur du vill och vi kan fortsätta stå still, vi kan låtsas som ingenting men vi ljuger för oss själva nu.
"är det uppenbart för dig? det känns så uppenbart för mig."
mm, det här är värt att dö för jag tror mitt hjärta blöder
Idag skiner solen över Linköping. Fantatiskt!
Har varit in till stan och ätit lunch med mina två roomisar - Niklas och Matilda. Vi gick runt och kikade lite i massa roliga butiker, och jag försökte hålla hårt i mitt kontokort som är fullt med lön. Gick väl sådär..
Imorgon kommer mamma och pappa hit med flyttlass nr. 2. Vilket bland annat innehåller min älskade säng! Att sova på en tältsäng håller inte längre, ska bli skönt med min egen. L Ä N G T A R !
Såhär såg mitt rum ut i måndags. Nu har jag satt upp gardiner och packat upp alla sju IKEA-kassar med kläder. Så nu börjar jag komma i ordning ordentligt!
så som himlen ser ut en tisdag över skolans kommunala korridorer, klockan fyra i oktober strax innan det mörknar
Idag är en riktigt slapp dag. Har 0 saker inplanerade, inga viktiga samtal att ringa, inga flyttkartonger att packa upp. Har varit en sväng till the big shopingcenter här i området, fyndade två skjortor för 99 spänn, inte illa! Himelen är irriterande vit och Lars Winnerbäcks definition av detta elände hade förmodligen varit "tandläkarväder". För det är sådant väder som inte är värt en dag av mitt liv. Inte en enda minut. Om det endå kunde regna åtminstone, då kan mysfaktorn om möjligt höjas. Men inte nu. Nu är det bara vitt, grått och meningslöst. Första gången i Linköping som jag känner tristessen komma krypande. Men jag tar ett varv i lägenheten, blir biten i tårna och busar lite med Matildas hund, inser att det bara är ett fåtal dagar kvar innan kursen startar och så plötsligt.. plötsligt känns allt MYCKET bättre!
och nu kom jag på att jag ska äta tacos ikväll, vilket gör att denna bild inte alls stämmer in på mitt humör!
för jag tror att när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än
Idag har jag och Matilda, en av dom som jag bor med, varit in till Linköping City. Där fanns alla butiker man kan tänka sig, förutom Weekday som vi inte hittade på.. Men alla andra. Innerstaden är supermysig, som en blandning mellan Gävle och Uppsala. Vi tog en kaffe på en av alla uteserveringar, fanns X antal sådana. Cozy cozy!
Nu ligger jag bara och slappar. Det känns i både kropp och själ att den senaste tiden har varit stressig och spänd. Nu börjar jag slappna av, och har spänningshuvudvärk hela tiden. Men det släpper väl så småningom.
Dags att fixa lite mat snart känner jag, hungrig som alltid!
Såhär fullpackad var min bil när vi åkte i måndags!
and we'll go do all the things we should have done
Dag två av mitt nya liv har nu passerat. Min lilla Micra -92 puttrade på och tog mig mot en ny stad. 38 mil söderut. Mot staden, som välkomnade mig med solsken och lyckorus. Linköping. Jag tror jag är förälskad, på riktigt. Gävle var bara en flirt. En KK. Vad det nu är som gör att en individ trivs på olika platser är oklart, klart är i alla fall att denna plats har bidragit till mitt välmående i detta nu. Jag kan inte minnas när jag kände sådan lycka, sådan befrielse senast. Kanske var jag bara tvungen att lämna Gävle för att uppleva denna sinnesro. Gävle kanske inte var mitt place to be. Men det visste jag såklart inte innan jag testade mina vingar på annat håll. Har ju alltid trivts i Gävle, varje dag. Jag känner i hela kroppen att detta är rätt. Rätt plats, rätt väg. Bara det att ingen annan har lurat in mig på det här gör känslan starkare och tydligare. Jag valde själv detta, och skaffar mig en egen uppfattning på eget håll. Saknar självklart mina kära där hemma, men ni finns allihop i mitt hjärta så jag känner mig inte ensam. Jag har er inombords. Och så långt bort är ni inte.
Det här kommer bli bra. Jag känner det på mig!
såhär glad är jag just i detta nu, trots att jag sover i en tältsäng.
It's easier to fall and harder to stand
...och jag har känslan av att hela min existens håller på att förändras och utvecklas. En ny fas i livet börjar. Studentfasen. Jag har växtvärk i huvudet, eftersom hela jag håller på och mognar och gror. Växer upp, blir vuxen. Just nu finns bara jag och min framtid. Jag, som står på mina egna ben av ren vilja. Jag, som nyss var ett litet barn. Jag, som ska testa mina vingar utanför Gävle. Jag, som har vilja och drömmar större än vad som ryms inuti en 20-årings kropp. Men också rädlsa. Självklart. Denna ständiga rädlsa för förändring tycks sitta som gjutet i mig. På insidan av bröstkorgen, nära hjärtat. Jag är också rädd för att misslyckas, rädd för att välja fel väg. Sedan kommer jag på mig själv, hur ska jag veta om jag inte gör ett försök och chansar? Detta får gå som det går.
Jag tar ett andetag, tittar ned på mina Linköpings Universitets-papper och ler. Det här har jag valt helt själv, det här gör jag bara för min egen skull. Ett medvetet val. Mitt val.
cause we were raised to see life as fun and take it if we can
Nu är det inte långt kvar. Snart är Linköping min bostadsort!
understand the things I say, don’t turn away from me
Imagine a place in the center of a town. Let us say, a market. Thousand people. Thousand souls. Thousand thoughts. Thousand dreams. Thousand feelings. Can you see it? I can. A place full of people with different life’s. Different relationships. You are one of them. One of thousand. Do you understand how small just one person is? So small, so weak. You can’t save the world. You maybe not can save yourself. We all need each other to be someone. Something. One person of 6 billion is nothing. Nothing at all. But in fact, we all needs. Because, without every persons the world would stop. It would be nothing. You needs, and so do I. We all have to fight, fight for the world, fight to survive. Because without us, there would not be a world. FIGHT!
I had to find you, tell you I need you, tell you I've set you apart
Njuter av enastående dagar i en ovärderlig tid.
