Vissa stunder måste man kasta sig in i något okänt, även fast det känns obehagligt och oroväckande. Tro mig, jag vet inte hur många gånger jag har fattat ett impulsivt beslut och kastat mig in i någonting som skulle kunna sluta i katastrof. Att leva så leder till många misslyckanden men för det mesta till fördelar.
Jag har lärt mig att öppna ögonen för nya saker, se livet från flera perspektiv och leva i mer vidgade vyer. För mig fungerar det perfekt, jag är säker på att jag är menad att leva på det viset. Impulsivt men samtidigt försiktigt.
För nog är jag försiktig allt, jag är alltid varsam och nogrann vad jag ger mig in på men jag vägrar låta det stoppa mig. Skulle jag följa mina oroliga och ängsliga sidor skulle jag inte ens gå upp om dagarna. Jag skulle stänga ute omvärlden och bara ligga under täcket dagarna i ända. Jag skulle klä in alla i min omgivning i bomhull och ge dem skydd dag och natt så att det inte finns risk till olycka. Men se på mig, jag går upp varje dag. Jag skaffar mig nya vänner trots att risken blir ännu större att något ska hända mina medmänniskor om jag har fler kontakter. Trots det känns det värt att sluta nya umgängskretsar, jag får nämligen så otroligt mycket ut av det.
Varje gång jag får en chans som verkar lockande tar jag den, oftast. Jag försöker ge alla en chans och tänker att det kan ge mig själv förmån. En del individer är lagda åt det håll att de enbart ger ut en chans. Tar personen i fråga inte den, då är det kört och chansen är förbi. Att ha avstått från en chans som man i efterhand upptäcker skulle ha varit perfekt för en själv, det är ingen vidare känsla.

Det jag vill säga är att livet är för kort för att leva inom sig själv och vara försiktig.
Ge livet och personerna i det en chans. Ett enda beslut kan förändra ditt liv, förbättra. Vi människor, homo sapiens är skapade på så vis att vi behöver flera perspektiv att leva genom. Vi behöver ständigt förnyas genom att träffa andra människor, upptäcka nya platser och utveckla vår personlighet. Vi behöver helt enkelt upptäcka världen och allt vad den har att ge. Det är meningen. Att välja att inte följa den meningen är fegt. Jag må vara feg men jag tvekar inte när jag får en lockande chans.
Det handlar om att chansa och hoppas på det bästa, de orden har jag levt efter hittils och så länge jag är den jag är idag tänker jag fortsätta att leva efter den normen. För jag mår nämligen kanon.

Hur mycket du än vill kommer du aldrig få fler chanser.
/ J