Tröttheten i min kropp är enorm. Det hjälper inte hur mycket jag än sover, samma ständiga trötthet sveper över mig ändå. Önskar jag någon gång fick känna mig riktigt utvilad. Drömnarna om nätterna håller mig kvar i någonslags stadie mellan sömn och vakenhet.

Skolan börjar snart, men jag är faktiskt tacksam över att vi börjar den 28:de istället för nu i veckan som resten av Gävles skolor. Jag behöver verkligen några dagar till med lov, jag behöver få chansen att inte göra någonting alls. Jag har haft ett underbart sommarlov, dock har jag inte en enda gång känt att jag inte har något att göra. Jag har haft fullt upp från morgon till kväll enda sen den 13de Juni. Det har inte funnits en sekund för ro och vila. Mig har det passat perfekt, eftersom jag inte klarar av att bara sitta still utan att syssla med något i mer en 1 timme. Mitt mentala psyke klarar inte av det helt enkel. Det börjar krypa i mitt inre på en gång.

Efter alla dagar med hets har det kanske lett till att kroppen säger ifrån, jag är totalt utmattad. Men det är svårt att ändra på sig själv, det är näst intill omöjligt. Ibland önskar jag att jag var någon annan än den jag är, men för det mesta är jag faktiskt skapligt nöjd att jag blev just jag. Ibland.