Ikväll har jag varit på Sommarkväll. Ett arrangemang som Gävle anordnar varje Onsdag i Juli, en grej som jag faktiskt uppskattar. Överallt är det härligt folk man känner igen, men även personer man helst sluppit att se. Personer som sänder ut de där blickarna jag hatar, de där blickarna som är omöjliga att tolka. Avundsjuka, hat, beundring, meningslöshet eller vad dem nu består av. Kanske är ni bara besvikna på att ni inte är jag, och att jag inte är ni. Tacka fan för att man är olika säger jag bara. Tacka fan för det.

Just nu sitter jag helt naken och sjunger med i Jocke Bergs låtar. Kent har alltid varit bra musik, speciellt de lite äldre låtarna. Funderar på vilken som är min favorit. Utan dina andetag och 747 får nog slåss om den äran. Socker och Järnspöken hamnar heller inte långt ned på listan. Texterna ni vet, texterna.

Apropå texter så var jag tvungen att hålla fingrarna för munnen ikväll. Jag kom nämligen på mig själv att stå och sjunga med i BWO-låtar. BWO, B-musikens kanske främsta härskare. Till den kategorin tillhör även grupper som EMD och Caracola. Sådana låtar de nöter ut på Rix FM, låtar man kan refrängerna på vare sig man vill eller inte, sådana låtar som låter i stort sätt likadana ut, sådana låtar jag helst skulle se en värld utan.

I vilket fall har jag haft en bra dag och kväll. Sommarvärme att jag fick släpa på tröjan hela kvällen, räckte med linne. Det är sådana tider som nu jag skulle vilja ha för jämnan, jag njuter av varenda sekund. I framtiden kommer jag definitivt inte bo i Svea Rike på vintrarna, aldrig i livet.