Inte är det lätt inte. Det är inte det minsta lätt för tillfället.
Jag känner mig ensamast i världen trots att jag umgås med people nästan hela dagarna. Jag fryser trots att solen skiner, jag är mörkrädd trots att lampan är tänd. Det är som att allting har nått en viss gräns, en gräns som jag omvedvetet har passerat. Jag är trött på att vara Jennifer Bredberg. Jag är trött på att ingenting kan bli som jag vill fullt ut. ALDRIG. Den ständiga oron äter sönder mig innefrån. Jag börjar bli tom, jag känner mig nästan iskall. Allting rinner av mig som sand. Jag är trött, jag är riktigt ordentligt trött.

Ja, just nu är jag deep. Ibland måste man få vara det.