Fanns det en resetknapp på mig skulle jag inte tveka en sekund med att trycka där just nu. Jag är så trött på att vara jag, jag är så trött på allt jag gjort, allt jag gör och allt jag kommer göra. Jag vill vara fri, kunna göra vad jag själv vill och känner för. Av alla val jag har tagit i mitt liv ångrar jag mer än hälften. Jag önskar jag var oskuld, okysst och totalt ovetande om kärlek. Det är så mycket som hänt runt mig och inom mig att jag mår illa. Jag vill inte tänka tillbaka på det förflutna, det gör både ont och är obehagligt.
Det är som en karusell som snurrar runt runt runt. Jag kastar mig in i saker utan att ens vara medveten om det. Att säga nej är det sista jag tänker på. Jag går med på saker jag aldrig i livet kommer vilja, jag tvingar fram känslor och skapar en falsk identitet. Jag kan inte skilja på vilja och verklighet, det är det svåraste av allt. Jennifer? vem är hon och vem vill hon vara? Att vara jag har aldrig varit enkelt och det kommer heller inte att bli det. Jag har inte blivit den jag är av en ren slump, det är byggt på något helt annat. Det är uppbyggt år av oro, rädsla och svek.
Man kan inte tvinga fram känslor eller vilja. Det man känner, känner man och det man vill, vill man. Allting annat är onödigt att ens ödlsa tid på. Det har tagit hela mitt liv att inse det, och idag är jag så väl medveten om det. Men det förändrar ingenting.

Var tvungen att skriva av mig lite, får huvudvärk av alla tankar och jag sprängs snart.