Inte fan är det enkelt inte
Så jävla trött på tjejer som framstår som om de trodde de var bäst i världen
De har förmodligen så dåligt självförtroende, att de utåt måste sträcka på ryggen,
skapa en falsk bild av sig själv och le falskt mot alla de möter, allt för att de inte ska falla
sönder inuti. En period i livet är alla där, då vi dömmer de utomstående individerna innan
de har öppnat käften, stämplar vissa som idioter innan vi har gett de en chans,
vi tror inte på oss själva ett dugg, men vi låtsas att vi gör det. Ingen vill visa att de är svaga.
Vissa växer ifrån det där, andra inte. Och vissa ifrågasätter det inte ens.
Vadå? Vad är det med det då? Det var hon som började?
Visa lite stake och avsluta det då, visa hur man betér sig i vuxenvärlden
Det ironiska är att de flesta tänker samma sak;
ingen vill ha ovänner, alla vill vara omtyckta, ingen vill få sneda blickar,
ingen vill att andra ska snacka bakom ryggen på en, de flesta vill förändra,
men få gör något åt saken, för det är svårt, det känns som att man tappar sin stolthet.

Jag tror jag var man i mitt förra liv....