Det är klart jag tycker det är mysigt med julmat, ljus och röda gardiner. Men det var annorlunda förut. När jag och min familj firade jul hos Farmor och Farfar med min Farbrors släkt och respektive. Varje julaftonsmorgon kändes alltid liksamma som de tidigare åren, jag var alltid lika glad och det pirrade i magen. Jag var alltid 99 procent säker på att jag skulle få det jag ville ha. Det var lätt att önska sig just det och det på den sidan i leksakstidningen. Jag minns att jag redan på somrarna satt och kryssade i det jag ville ha, oftast var det Gosedjur som jag då samlade på - Lycka var materiella ting.

Idag är både Farmor och Farfar döda, ingenting som har med Julen att göra kommer någonsin bli samma sak igen. Jag upplever inte längre Julen som något vackert och fridfullt, jag känner mest stress och oro inför att behöva sitta inne med rastlöshet krypande från top till tå. Min familj har aldrig bevarat några traditioner, vi har aldrig gjort exakt samma sak som i fjol (förutom att tillbringa julen i Hagaström). Jag har aldrig suttit ned och kollat på hela Kalle Anka och hans vänner. Jag har sett någon minut bara, och sedan återgått till att stoppa i mig chokladkolor eller något annat sött.

Jag vill också se fram emot Julen som så många i min närhet gör, men när det gäller min egen del tycker jag det räcker med en Jul-lunch, en peppakaka och att kika Svensson Svensson i mellandagarna.