Det jag inte kan få är det jag vill ha mest av allt. Alltid.

Det som känns omöjligt och det som krävs mycket kraft och lång tids kämpande för, det är just det jag vill komma åt. Jag vill alltid vara där borta. Inte här, utan där. När jag väl har det jag kämpat för har jag ett annat mål att nå. Är det kanske just det här livet går ut på? Att ständigt söka efter något nytt, det bästa - det perfekta. Drabbas alltid av samma besvikelse, när saker inte är som jag tror, när händelser inte når upp till mina förväntningar. Man saknar det man inte har, och det man har vill man inte ha. Jag är snart 18 år och går fortfarande och väntar på att livet ska börja. Undrar när jag ska inse att jag lever just nu, jag är mitt uppe i det. Förmodligen kommer jag inse det när det är försent.