Sitter och funderar på lite stuffs just nu.
Varför saker är som de är och varför jag aldrig hittar hem. Hjärtat skriker efter en sak, men hjärnan vet bättre. Alltid.
Hjärtat är öppet för nya människor medan hjärnan ser till att hålla dem borta. Akta, kan göra dig illa, stick. Det är svårt. Jag har aldrig påstått något annat. Men det är inte förän nu hopplösheten har letat sig fram. Aldrig förrut har jag känt det jag känner just nu. Aldrig har jag varit så tom på ord, känslor och värme. Jag kanske har varit med om för många misslyckade möten att mitt hjärta har blivit emun mot det. Vill inte, akta, rädd. Även fast mina starkaste minnen har bleknat, finns det något i mitt undermedvetna som minns hur ont kärlek kan göra. Jag själv har glömt känslan, men mitt inre minns. Där finns det sår som alltid kommer att vara öppna, redo att rivas i igen. Ständigt beredd.

---

Jag har en teori:

Känner ni igen känslan när man ser någon då det sticker till i hjärtat, det är inte bara en obetydelsefull metafor, det är på riktigt. Ett litet stick, hugg i hjärtat, står still i någon sekund innan det börjar slå snabbare och hårdare. Personen är i närheten. Personen bär på en laddning, samma sorts laddning som finns i ditt hjärta.

Vet ni hur magneter fungerar då?
När två av samma sida vänds mot varandra trycker de ifrån, vill inte sitta ihop. Det uppstår en reaktion. Samma sak sker i hjärtat, när personen som finns i ditt hjärta är i närheten uppstår en reaktion. Kroppstyngden gör att vi inte känner att vi pressas ifrån personen, men laddningen känns i hjärtat. Shit, ajaj, ont.

Jo men visst, det här sitter säkert i huvudet. När vi ser en person börjar hjärtat slå snabbare för att man blir till sig? Sure!

Gå på det ni. Men jag har varit med om att jag kliver av bussen på stan, känner ett hugg i hjärtat, AJ!, därefter rusar pulsen på snabbare i hela min kropp och det känns som att jag skulle kunna spy upp hjärtat. Jag undrar, vafan är det nu då? Inom loppet av några minuter kommer personen i fråga och går.

Precis som med allt annat är det säkert olika från person till person. Dock tror jag starkt på det här, jag har varit med om det och jag tror inte en sekund på slumpen.

Sug på den ni, hej!