Det jag har sett fram emot med julafton har enbart varit att få det jag önskat mig. Och visst fick jag alltid det jag önskade mig, så det var liksom aldrig spännande. Jag krävde nog inte mycket, aldrig speciellt dyra leksaker. Jag minns inför varje julafton när jag satt hemma hos Farmor och Farfar i Hagaström, kryssade i de gosdjur och spel jag ville ha i leksakskatalogerna och visste med säkerhet att precis de objekten skulle finnas i de röda paketen under granen på julafton.

Farmor och Farfar dog för två år sedan. Eller var det tre?

I och med deras bortgång försvann mycket av julen, då hela pappas släkt alltid samlades där. Nu är det liksom ingen riktig ordning. Vi har varit på olika platser sedan dem gick bort, och Farmors köttbullar kommer aldrig mer att rullas. Även fast det bara var ett par år sedan de gick bort så minns jag inte så mycket av deras sista år. Jag har desto fler minnen från min barndom då det känns som att jag i stort sätt bodde där. Det jag minns är underbara minnen och jag saknar dem verkligen.

Min familj har aldrig varit mycket för traditioner och det är jag tacksam över. Det innebär nämligen att jag är fri att göra vad jag vill med mina framtida julaftnar. Jag har inte en exakt bild över hur julen ska se ut, därav kan jag skapa min egen icke-traditionella jul. Det känns faktiskt otroligt bra, för jag kan liksom inte tänka "åh, julen var bättre när jag var barn" för ärligt talat vet jag inte om det var så. Ingen julafton har varit den andra lik, och i år var faktiskt första gången i mitt liv jag satt bänkad framför TV:n klockan 15. Jag har sett alla inslagen i Kalle Anka och Musse och allt vad det nu är som visas. Men jag har inte sett de i samband med julen.

Julkänsla - är ett ord som cirkulerar runt i alla konversationer inför varje jul. Jag vet inte vad de pratar om, för jag har aldrig känt det. Men det jag inte vet vad det är kan jag inte heller misströsta, eller hur?

Jag såg inte fram emot denna jul, eller jo.. det skulle vara prinskorven då. Dock räcker det med att äta det vid ett tillfälle för att jag ska vara färdig med det för i år. Nu har jag hunnit ätit det tre gånger och nu får det fan vara nog.

Hur ska det då blir när jag får egna barn och baka lussebullar, pepparkakor och släpa hem en julgran? Ja.. jag vet faktiskt inte. För mina eventuella framtida barns skull hoppas jag att jag hittar en man som är en riktig julälskare, för annars är jag rädd att jag inte kommer kunna hosta upp en julgran eller en liten söt ljusstake. Men vem säger att det måste vara så? Jag kommer nog bli en sån där mamma som tar ungarna och flyr landet över julen. Och om det är mina kids så vet jag att de kommer förstå mig.

Jag tänker inte påstå att julen är överskattad, för jag gillar inte det ordet. För de allra flesta är julen en viktig högtid som förknippas med kärlek och lycka, och de unnar jag er alla. Jag accepterar att man älskar julen, men hoppas att min icke-kärlek till julen accepteras därefter.

Det är ingens fel att jag inte känner kärlek till julen. Jag tror det har mycket att göra med mig själv. Jag har helt enkelt aldrig släppt in julen i mitt hjärta. Och jag sover gott om nätterna, har inga mardrömmar och är inte deprimerad. Så jag antar att jag har klarat mitt liv riktigt bra utan att tycka om julen.

Nej, jag och julen har aldrig varit riktiga homisar men som tur är har jag andra sker i mitt liv att se fram emot än den årliga julen. Så var inte ledsen över att jag inte vet vad "julkänsla" är för jag vet vad andra känslor är. Och de väger bra mycket över vad jag tror "julkänsla" är. Jag har i alla fall haft en mycket bra dag idag.

Men God Jul alla julälskare, hoppas ni har det mysigt i era röda hem med den stora granen som lyser upp mörkret. Hoppas ni har ätit mycket köttbullar och skrattat högt åt när Kalle och Musse sitter och äter majs i husvagnen. Jag hoppas att julen var så lyckad som ni önskade, om ni nu har längtat efter den så mycket. GOD JUL!