I know your fears and you know mine

Sitter här i min underbart sköna fåtölj en lagomt sen onsdagskväll. Dagen började klockan 12 då jag slog upp ögonen, sedan lagade jag alldeles för stark mat (ha aldrig i chili i gräddsås) och därefter lämnade jag mitt lilla hus på präriren (nej jag vet inte hur det stavas...). Jag begav mig till Bomhus och hämtade upp Andersson, Jimmy och något till Jon. Inhandlade alkohol, som jag inte har gjort sedan i somras. Det var lite lustigt, och dyrt. Och säkert helt onödigt. Men men. Jag hann även svänga förbi skolan och sakna mina lärare och den lugna och trygga atmosfären där. Klockan 16 hade jag placerat mitt as i soffan på Grinden. För sista gången... usch, vad sorgligt det var. Men vi åt god glass och gav varandra komplimanger och jag gillar människorna där så fruktansvärt mycket!!! Jag kommer sakna varenda sekund av dem där två timmarna varje onsdag. Jag kommer sakna rundan, jag kommer sakna fikat, jag kommer sakna pratet, jag kommer sakna att tjata på att få sitta i soffan i stället för på de hårda stolarna, jag kommer till och med att sakna dem där töntiga lekarna vi alltid avslutade med. Jag kommer sakna hela det där stora gula huset.

Sedan hamnade jag ju tydligen här. Sittandes trött, hungrig, omotiverad och känner mig olyckligt kär. Jag är ju allt utom olyckligt kär, varken kär eller olycklig. Så jag förstår inte riktigt vad den känslan härstammar i. Försöker skriva på APU-uppgiften som går ut på att studera praktikplatsens grafiska profil, som i mitt fall är Statoil. Det finns hur mycket information som helst om den, och jag skulle kunna skriva 10 sidor på någon timme och kanske kamma hem ett MVG. Men jag har ont i huvudet som en idiot, och trött där efter. Men jag har i alla fall börjat med uppgiften... skrivit en sida i indesign och försökt snygga till designen så gott jag kan. Jag undrar var koncentrationen har tagit vägen.. jag måste ha tappat den någonstans.

Jag är ju hur sugen som helst på att kika andra avenyn, one tree hill eller oskyldigt dömd men jag orkar inte ens med det. Som ni hör har jag ingen energi till någonting och lusten existerar inte.

Ska försöka tagga till helgen, för det känns som att den kan bli grym. Furuvik och krogen står på listan, önskelistan är bra mycket längre...

Tänk vilken klagosam tjej jag kan vara ibland, men det är väl tillåtet?

Kommentarer

Här kommenterar du inlägget:

Namn:
Kom ihåg mig?

Bloggadress:


Kommentar:


Trackback