Där känner jag till varenda meter, där vet jag var allt finns, där känner jag mig trygg. Det är fan som mitt eget rum, jag kan vara mig själv och blir accepterad för det. Antar att jag har min goda klass att tacka för detta. Påstår inte att jag är omtyckt av ALLA, men jag sprider glädje och märker att det smittar av sig. Även den som är på dåligt humör kan le lite ibland, och ibland känns det som att jag har lyckats med något. Jag ler och försöker se snäll ut mot folk som tittar snett, det tar emot lite eftersom jag måste släppa lite på stoltheten men jag har kommit längre än så och vet att det inte är värt att ge sneda blickar. Det är inte lätt att alltid vara uppåt och positiv, men jag försöker så gott jag kan. För jag vet att jag får mycket tillbaka.

Nej, jag vill inte ta studenten... visst lockar framtiden, men jag vill stanna kvar i baktiden lite längre. Jag är värdelös på att leva i nuet...

Estetsikverkamhets-vecka nu. Fattar inte riktigt grejen med den kursen, och fattar inte hur man kan lägga den sista veckan. När man samtidigt har ett UF-företag att driva.