Det ytliga vill så mycket mer än vad det inre kan ge, det är svårt att acceptera att det inte fungerar trots att man försöker. Det är som en mediekanal, det finns alltid ett mål med det hela, men på vägen uppkommer många störningar som hindrar.

Jag klarar inte av vilsenheten som en valmöjlighet ger. När det rätta står och skriker på en, med en ond baksida. Medan det som känns lite mer fel har en godare baksida. 

"Vad du ser i horisonten är inte alltid vad du får". True Petter, True.

Man kan inte ge mig ett val att välja, för jag vet aldrig vad jag vill. Och vad jag än väljer så kommer jag alltid på efteråt hur fel jag valde. Nej, jag vet inte vad som flyger omkring i huvudet. Ibland vill jag bara säga "låt mig vara", allting skulle bli så mycket mindre komplicerat då. Fast hur kul vore livet då egentligen...?