Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Jag ligger här i sängen. Söndag natt.
Vilar min hjärna genom att kika på One tree hill. Glida in i seriens värld en stund.
Jag älskar att skriva. Jag vill göra nytta av mitt största intresse. Det var längesedan jag skrev av mig ordentligt. Gick på djupet i något ämne. Men tiden finns liksom inte. Har alltid fullt upp med ingenting. Därav blir det inlägg som detta. Ogenomtänkta ord, inget sammanhang, bara en röra av massa bokstäver och ofullständiga meningar.
För i mitt huvud flyger det omkring tusentals tankar. Han, familjen, framtiden, skolan, barndom, musik, html-koder, studenten... ja - allting.
Jag älskar att skriva. Jag vill göra nytta av mitt största intresse. Det var längesedan jag skrev av mig ordentligt. Gick på djupet i något ämne. Men tiden finns liksom inte. Har alltid fullt upp med ingenting. Därav blir det inlägg som detta. Ogenomtänkta ord, inget sammanhang, bara en röra av massa bokstäver och ofullständiga meningar.
Jag är rädd att verka ytlig. Det är en av mina största rädslor. Jag vill inte vara den där tjejen som bara rusar vidare, men oftast är det lättast att bara låtsas som ingenting. Låtsas att man inte berörs. Låtsas att det var "en känslokall grej". Men ingenting jag gör är känslokallt. Mitt hjärta är så varmt. Synd bara att inte alla ser igenom mig. Jag har aldrig varit den som sårar, jag är den som blir sårad.
Mitt hjärta längtar ut.
Kommentarer
Trackback