Tror jag börjar inse det ofattbara. Det kommer nog nu. Jag har blundat för allting alldeles för länge. Typiskt mig att skjuta allt åt sidan. Allting sjunker ju in förr eller senare.

Nu börjar en ny version av mitt liv. Från och med idag.

Jag är för liten för det här. Trodde aldrig att jag skulle ta det så hårt.

Känner mig så ensam. Och rädd.

Jag måste bara få lite tid att vara ledsen. Har inte hunnit med det än.