Det pirrar i magen på det där sättet som det gör när man ser någon viktig person. Jag är varken nervös, taggad eller opepp. Men jag är braaaaaaa jävla förväntansfull! Det känns lite scary att vara utanför Sveriges gränser i tre veckor utan att känna någon från början. Men jag vet att det kommer gå bra, det är perfekt tajming för mig att göra något helt själv. Inte för någon annans skull, utan för min egen.

När jag kommer hem är jag förhoppningsvis en duktig bartender, eller så är jag inte det. Det är sånt man inte vet och det är sånt som kommer visa sig. Jag vet inte ens säkert om jag kommer hem. Jag vet bara att jag har den bästa inställningen till den här resan, och att jag kommer göra det bästa av alla soliga dagar!

Jag har faktiskt aldrig varit hemifrån i tre veckor i rad förut. Samtidigt som det kommer bli obeskrivligt skönt att lämna höst-ångest-sverige så kommer jag förmodligen hinna sakna lite här hemma under min relativt korta tid hemifrån. Tre veckor liksom, vad är det? inte mycket alls när man är hemma. Men jag tror att jag kommer uppleva en hel del under den här resan så dessa tre veckor kommer nog kännas betydligt längre. Eller kanske kortare. Vem vet? och vem behöver egentligen veta?