För ett ögonblick upplevdes det jag inte trodde längre existerade. En känsla utöver det vardagliga.

Ett ögonblick då hjärtat slår en volt och pulsen stiger. Dessa ögonblick som för ett par årsedan gjorde sig påminda varje dag. De där speciella sekunderna. Sekunderna av ett känslorus. Efter månader av total känslolöshet. Minuter, timmar och dagar utan någon som helst stark känsla. Jag kan inte minnas sist jag kände något. Visst känner glädje och nedstämdhet, men inte alls på samma sätt som för något år sedan. Kanske var förra året för omtumlande och påfrestande att alla känslor tog slut. Den känsliga tjejen övergick till den iskalla.

Men så plötsligt. Alldeles nyss. Rusade en känsla genom min kropp. Jag kände något. Jag kände det enda in i hjärtat. Mitt gamla jag finns fortfarande kvar. Tack och lov. En sak från det förflutna finns i alla fall kvar. För övrig har det mesta förändrats de senaste året.