For once in my life the future is mine

Imorgon är det alltså dags. Jag tar studenten. Det är sjukt.
Man är väl nästan helt vuxen när man tar studenten? är jag det nu eller?

Att sluta på John Bauer är förmodligen en av de svåraste och tuffaste grejerna jag har gjort. Att lämna denna trygghet, denna värme och denna kärlek som skolan faktiskt bär på. Jag har trivts varenda dag, i tre år. Tre år i tonåren är verkligen en lång tid jämfört med tre år senare i livet. Jag gick genom korridorerna idag för sista gången med tårfyllda ögon och en klump i halsen. Jag har verkligen separationsångest. 

Vädret inför imorgon dagen ser allt utom ljust ut. 8 grader, regn. HUR kan man ha sån jävla otur?
Aja, ska försöka tagga upp mig nu. Imorgon kl 13:00 står jag på trappan på järnvägsstation och skriker mig hes med frågor ekandes i huvudet: Vart tog tiden vägen?



Kommentarer

Här kommenterar du inlägget:

Namn:
Kom ihåg mig?

Bloggadress:


Kommentar:


Trackback