Ibland är jag även mycket tacksam över att ha fått växa upp i Sverige.

Jag tror det är något speciellt med oss som bor här (och de övriga länder som ligger på samma breddgrad), vi uppskattar allting som gäller väder och vind lite lite mer än den resterande världen. Vi blir till exempel helt brunstiga när vårsolen tittar fram, det kittlas i magen när det droppar från taken, vi blir fullkomligt galna när vi märker att snön börjar smälta bort. Vi uppskattar de där småsakerna som jag tror få i den övriga världen gör. Visst har väl alla länder vår, men inte på samma sätt som här uppe. Den kalla och dystra vintern som alla hatar bidrar faktiskt till en helt underbar känsla när den väl börjar avta. Vi blir som könsmogna djur, pratar livligt om hur skönt det är att våren börjar titta fram och man kan se glimten i ögonen på varje individ. Tittar man riktigt noga kan man se hur glädjen hoppar runt inom en.

Det är vackert. Det är verkligen helt magiskt. Jag tror vi uppskattar våren mycket mycket mer än vad vi uppskattar sommaren, egentligen. När våren börjar göra sig synlig vet vi ju vad vi har att vänta, vi vet att så småningom kommer sommaren, värmen kommer och vi kommer att bli svettiga. Vi vet också hur mycket vi kommer klaga på att det är för varmt, hur het bilen är, hur farligt det är med UV-strålarna och allt annat som hör sommaren till.. men jag tror det är lite av vår charm.