jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här

Det finns mycket jag är rädd för. En stor rädla är att hamna i slentrian och liksom växa fast. Livet ska inte vara slentrian. Inte för mig. Livet ska vara fullt av nya händelser, nya möten och fullt av kunskap. Det finns alltid mer att lära, alltid mer att upptäcka. Nu sitter jag här. Snart ett år efter jag stod på trappen på studentdagen. Ett år av arbete. Ett mycket fint arbete. Men jag känner att jag har mer att ge och mer att lära. Därför har jag sökt flera utbildningar till hösten. Jag tror att om jag kommer in, jag betonar OM, så är det meningen att jag ska hoppa på det tåget. Då är det meningen att jag ska flytta, då är det meningen att jag ska studera. 

Det är så lätt att fastna i bekvämligheten. Den bekvämligheten som jag befinner mig i nu. Jag har ett underbart jobb, underbara arbetskamrater och ovärderliga kunder. Jag har en fin lägenhet. Fina vänner. Fin familj. Jag knegar ihop mina timmar per månad, betalar räkningar och äter mat för resten. Jag trivs helt enkelt. MEN. Desto fler dagar som passerar, desto svårare kommer det vara att släppa taget om denna bekväma tillvaro. Det kommer bli en tuff match att gå vidare i livet. Ett år av funderingar på vad jag vill studera tror jag var tillräckligt för mig.

Så nu vi låter framtiden utvisa hur nästkommande år ser ut.

Kommentarer

Här kommenterar du inlägget:

Namn:
Kom ihåg mig?

Bloggadress:


Kommentar:


Trackback