Dag två av mitt nya liv har nu passerat. Min lilla Micra -92 puttrade på och tog mig mot en ny stad. 38 mil söderut. Mot staden, som välkomnade mig med solsken och lyckorus. Linköping. Jag tror jag är förälskad, på riktigt. Gävle var bara en flirt. En KK. Vad det nu är som gör att en individ trivs på olika platser är oklart, klart är i alla fall att denna plats har bidragit till mitt välmående i detta nu. Jag kan inte minnas när jag kände sådan lycka, sådan befrielse senast. Kanske var jag bara tvungen att lämna Gävle för att uppleva denna sinnesro. Gävle kanske inte var mitt place to be. Men det visste jag såklart inte innan jag testade mina vingar på annat håll. Har ju alltid trivts i Gävle, varje dag. Jag känner i hela kroppen att detta är rätt. Rätt plats, rätt väg. Bara det att ingen annan har lurat in mig på det här gör känslan starkare och tydligare. Jag valde själv detta, och skaffar mig en egen uppfattning på eget håll. Saknar självklart mina kära där hemma, men ni finns allihop i mitt hjärta så jag känner mig inte ensam. Jag har er inombords. Och så långt bort är ni inte.