För det blir så ibland, jag vet. Det tar tid och jag tror jag vet.

Gävles syre tycks inte vara tillräcklig för mig. Med tunga andetag ser jag ut över min hemstad och längtar bara bort. Ska det kännas såhär?


Kommentarer

Här kommenterar du inlägget:

Namn:
Kom ihåg mig?

Bloggadress:


Kommentar:


Trackback