Det finns faktum som jag automatiskt stöter bort från mitt medvetande. Hjärnan tycks ha en märklig kraft att sortera bort information som känns orelevant och just i detta fall.. för smärtsamt. I ett informationssamhälle där vi oavbrutet proppas fulla av hjärtlösa och brutala avspeglingar av händelser är det nödvändigt att hjärnan sollar bort en del saker. Om inte, skulle vi med hög sannolikhet bli galna av för mycket smärtsam information.

Mobbing är en av de saker som min hjärna tycks sortera bort så gott det går. Jag kan bli så fruktansvärt upprörd och förtvivlad när jag ser eller hör att det existerar. Ofta intar hjärnan omedvetet skyddsläge och besparar mig från att upptäcka mobbing. Samtidigt känner jag sådan otrolig tacksamhet över att jag aldrig har blivit utsatt för något liknande, att jag har haft riktiga vänner så länge jag kan minnas. Tack och lov för det. Det är rent ut sagt förjävligt att mobbing ens äger rum. Och man kan ju undra varifrån det egentligen härstammar. Hela grejen med att stöta bort någon som man anser vara annorlunda. i min mening är det ganska underförstått varifrån detta kommer..... ta en fundering och ni finner svaret inom kort.