historien upprepar sig och slutar alltid likadant

Så var helgen över. Och som alltid på söndagar ramlar en känsla av tomhet och meningslöshet över mig. Trötthet för att jag har sovit för lite, tomhet för att det känns som att livet tar slut, och meningslöshet för att det känns så långt till nästa helg.

Och det handlar inte om att man är ledig, för jag har då jobbat i helgen. Det handlar om andra saker. Det handlar om att äta maxboxar långt in på småtimmarna, det handlar om att komma hem samtidigt som tidningsbudet springer i trapphuset, det handlar om att möta polisbilar överallt. Det handlar även om att gå ut, vara ett med musiken och känna basen slå hårt i bröstet. Det handlar om att hela staden känner varandra på fredag och lördagkvällar. Att alla är öppna för nya möten och Gävle, som på vardagarna är ett dött och iskallt ställe fylls med skratt och galenskaper. Det är en stark kontrast om man jämför med att människor knappt vågar möta varandras blickar annars.

På helgen tycks allt vara möjligt att inträffa. Då kan allt hända. Och visst bjuder varje helg på överaskningar, tokigheter och även viss besvilekse. Den där känslan man har på fredagsmorgonar, när man vet att man har en spännande helg fremför sig bygger automatiskt upp förväntningar och entusiasm. Det är alltid lika hoppfullt.

Tack för ännu en helg!

Kommentarer

Här kommenterar du inlägget:

Namn:
Kom ihåg mig?

Bloggadress:


Kommentar:


Trackback