Min dygnsrytm ser för tillfället ut som en svettig, flottig, slö wow-spelares sommarlov. Låt oss skylla det på att jag arbetar endast kvällar. Det betyder att jag måste hinna med att äta lunch två gånger innan 16, då jag börjar. Allt för försöka få i mig tillräckligt med näring så att jag kommer kunna hålla humöret och tålamodet i schakt de timmar jag ska arbeta. Jag är ju en varelse som är extremt beroende av att inta föda vid jämna mellanrum. Ja, sisådär var tredje timme. Det innebär att jag hinner bli vrålhungrig tills dess att jag slutar klockan 21. Trots att jag pular i mig en och annan chokladbit under kvällens gång.

Sedan kommer jag hem, ska duscha, byta om och fixa någonting att äta. Det händer att jag är så pass smart innan jag åker till jobbet att jag förbereder någonting som går fort att värma när jag kommer hem. Det händer. Men inte är det ofta. Vilket helt enkelt innebär att jag ställer mig och lagar mat när jag kommer hem. Och innan jag börjar med maten kommer jag på en massa andra sysslor som jag tycker att jag bör genomföra innan jag får i mig något. Vilket betyder att humöret och tålamodet går hand och hand ned mot helvetet innan jag ens har börjat med maten. Så för det mesta sätter jag mig och äter vid 23. Sedan är jag mätt och belåten och inte alls pepp på att gå till sängs. Så istället sitter jag uppe i ett par timmar och tittar på film, läser dåliga bloggar som man stör sig på, går runt och plockar och så vidare..

Sedan när jag väl kommer ned i sängen så har jag hunnit lyssna på massa känslomässig musik. Och därav sätts tankarna igång. Framtid. Nutid. Vilja. Måsten. Så jag somnar någon gång in på småtimmarna. Ställer klockan 09:30 varje morgon i hopp om att jag ska kunna gå upp då. Vilket dock alltid resulterar till att jag somnar om och ställer klockan 10:30. Ligger därefter och drar mig en halvtimme och kravlar mig upp vid 11.  Då har jag fem timmar på mig att göra saker innan jag börjar jobba, vilket är finnemang! Så jag hinner med att ha ett liv också. Faktiskt.