and here I go again on my own
och jag låter mig själv ge solen en chans att läka mig. Hela mig. Laga mig. Tillslut ramlar insikten över mig. Jag inser det självklara. Solen kan inte laga. Inte hela. Inte läka. Det finns saker som inte har något läkemedel. Det finns saker som inte har en lösning på sista sidan. Det finns problem som alltid kommer vara. Även när de har tagit slut. Bestående problem som alltid kommer efterlämna fula ärr. I mitt innersta. I mitt privata. Saker man inte pratar om. Det onämnbara. Om att bli sviken och sårad av någon som inte ska såra. Det kan inte solen läka. Det består. Det bara finns där. Abstrakt.
Kommentarer
Trackback