Jag vågar nog påstå att det är min absoluta favorit av alla mina favoritlåtar. Varför vet jag inte, kanske är det mystiken som svävar runt den, att det aldrig var meningen att Amy Lee skulle släppa ut den. Den skrevs bara till hennes man. Hon gav aldrig ut den, men ut kom låten ändå. I vilket fall så är den fantastiskt vacker.