Du, som har sjungit vid min sida genom alla ungdomens tuffa och lätta dar. Du som har satt ord på det som inte går att förklaras. Du som kan sprida kärlek med dina ord rätt in i våra hjärtan. Du som kan få håret på benen att växa ut genom rysningar. Du som är oslagbar. Du.

På söndag ses vi. I Furuviksparken kl 20. Då står jag där. Och jag ler.

Här fick du mig att falla på riktigt. Skansen 2006.