Har en fruktansvärt jobbig dag. Olustkänslorna avlöser varandra. Himlen är hånfullt grå. Tiden springer ifrån mig. Det känns som att jag ligger på marken och inte orkar resa mig. Och allt är den mörka höstens fel. Jag trodde jag hade flytt ifrån detta, men jag har bara tagit det med mig.