Jag är förbannad. Förbannad över att dagens samhälle inte har kommit längre. Att så pass många individer fortfarande lever i något slags ”vara-emot-nysvenskar”-ideal som snarare passade in på 40-talet, om ens då. Nej förresten. Det passade inte ens in då. För rasistiska och nazistiska värderingar har aldrig passat in i något samhälle alls, inte någon gång. Inte egentligen. Min nuvarande förbannelse beror på att idag när jag skulle köra in bilen i parkeringshuset i mitt bostadsområde satt det en klisterlapp under tagg-läsaren. En klisterlapp som innehöll meningar som ”tänk på ditt barns framtid”, med ord som bestod av ”våldtäkt” och ”misshandel”. På klisterlappen fanns en bild på en liten flicka, blont hår och blåa ögon. Jag tänker inte nämna varifrån propagandan kom ifrån, vem som låg bakom. Dessa främlingsfientliga organisationer förtjänar inte reklam. De förtjänar egentligen inte ens att uppmärksammas, ändå kan jag inte låta bli att reagera. Jag rev fort ned lappen, vilket var svårt eftersom dessa klisterlappar är gjorda av extrem tunt papper som bara går sönder när man försöker ta bort dem. Förmodligen ligger det en mening bakom denna svårhet att ta ned dem. Jag knölade ihop den äckliga propaganda lappen och kastade den hårt i backen och stampade bestämt på den med foten. Det kom precis en hundägare med sin hund gående, hon tittade underligt på mig. Låt henne titta. Alla bör se vad jag menar med att trampa hårt på denna nazistiska lapp. Äckel. Så tänker jag om dem som har satt upp dem. Det är även så, att i mitt bostadsområde är majoriteten personer med utländsk härkomst. Personerna med svensk bakgrund är enbart en minoritet. HUR tänker då dessa personer som sätter upp dessa lappar? Propagandan når flest utländska individer. Dessa klisterlappar som de sätter upp på lyktstolpar och dylikt kommer knappast att få de utländska personerna att flytta. Tvärtom. Det skapar enbart en större klyfta mellan människor och människor. För alla är vi lika. Det finns bara ett folk, inte olika sorter och raser. Vi är ett, och det är dags att alla inser det.