Sitter på tåget på väg hem. Till Linköping. Där en del av mig faktiskt hör hemma. Har haft två fina dygn med vänner och familj. Plingade på dörren hos Johanna igår kväll och överraskade med min närvaro. Ingen visste att jag skulle komma. Och det blev en väldigt trevlig 21årsfest för min bästa vän med några av de bästa personerna i mitt liv. Det var roligt att få ta del av hela Gävles glädje för Brynäs SM-guld också. Helt fantastiskt!

Nu är jag lika splittrad som efter varje besök i Gävle. Kan inte bestämma mig för vilken stad jag mest kan definiera som hemma längre. Man kanske inte måste veta allting hela tiden egentligen. Men det är liksom min hobby att fundera ut var jag har saker och ting och hur jag känner. Och frustrationen bara växer när jag inser att det inte är möjligt.