Denna helg har varit fantastisk. Jag har fått en rejäl dos av Gävle under dessa dygn och verkligen uppskattat allting som förut var min vardag. Jag har kommit på mig själv att använa ordet "naturligtvis" ca 1000 gånger eftersom det mesta som sker här är just det - naturligtvis. Det är naturligt och ingenting förvånar. Det är faktist en väldigt skön och avslappnande känsla som infinner sig när man vet på ett ungefär vad som ska ske. Inga oförberedda händelser. Inga överraskningar. Det som förut var min vardag är nu något jag kan välja att besöka ibland. I Gävle vet jag inte vem jag är, jag vet bara vem jag förväntas att vara. Och jag gör allt jag kan för att leva upp till det, även om det på sistone har blivit allt svårare. Jag tror ändå att det kan vara bra för mig, att för en stund hälsa på mitt Gävleliv och påminna mig själv om att detta finns alltid kvar, att jag kan flytta var jag vill och Gävle kommer alltid att vara detsamma. Det är en trygghet. Ett lugn. Och jag kan återvända till Linköping med ett leende och veta att Gävle alltid kommer att vara mitt hem. Här förändras ingenting märkvärt, och det är jag glad för.