jag ser mig i spegeln med ögon röda av gråt, jag tänker hur gick det till, hur bar dem sig åt

Godmorgon. Jag lyckades göra mig klar och äta frukost 40 minuter innan jag ska gå till bussen. Varför blir det så ibland? Sitter och funderar på vad jag ska sätta upp för mål idag. Skriva en sida till på hemtentan kanske? Skrev nästan två sidor igårkväll (känner mig duktig).

Jag tänker ofta på tjejer och även i vissa fall killar som blir utsatt för sexuella övergrepp. Det kan värka i hela hjärtat när jag läser eller hör om våldtäkter och annan sexuell förnedring. Kanske är det eftersom jag är kvinna som jag kan identifiera mig så mycket med dessa kvinnliga offer. Jag skänker en extra tanke till alla som någongång har utsatts för något dylik. Och jag sänder mängder med hat till er idioter som har hjärta att utsätta någon för detta. Önskar att jag kunde göra någonting.


Kommentarer

Här kommenterar du inlägget:

Namn:
Kom ihåg mig?

Bloggadress:


Kommentar:


Trackback