Alla har sin egen definition av lycka. Det som är lycka för gubben på cykeln där borta är förmodligen inte samma som för tjejen med blonderat hår som sitter på bänken bredvid mig.

För mig är lycka ett tillfälligt stadie av total sinnesro. Ni vet det där lyckoruset som uppenbarar sig ibland när hela livet känns fullt av ljus och glädje just där och då. Jag fick nyss ett sånt. Jag sitter på en bänk vid Linköpings resecentrum med ansiktet riktat upp mot solen och jag känner för första gången på många månader att den verkligen värmer mig. Solen värmer hela mitt hjärta, hela själen. Jag börjar få tillbaka hoppet. Hoppet som har varit borta sedan någon gång i september. Mitt hopp och min lycka försvinner nämligen varje gång som värmen går i ide. Min glädje följer med flyttfåglarna och återkommer någon gång under vårens första uppenbarelser. Detta skedde idag. Jag är åter mig själv igen. Full av glädje, full av hopp och full av liv. Snart är det min tur att börja leva igen. Idag fick jag försmak på det.