Det svenska språket är faktiskt riktigt fint om man tänker efter. Jag har alltid tyckt att de svenska orden klingar vackert, speciellt de beskrivande orden. Just nu går det en serie på SVT (haha, kan jag någonsin tipsa om något som inte går på SVT eller?) som heter "Svenska dialektmysterier" med Fredrik Lindström. Förra veckan handlade det om värmlänska och denna vecka om bohuslänska. Det lustiga med bohoslänskan är, fick jag lära mig i veckans avsnitt, att de använder samma i-ljud som de gör på Lidingö. Coolt. Då har jag lärt mig något nytt idag också.