Min älskade, älskade lillebror har nu anlänt till Sverige igen efter tio månaders highschoolande i Idaho, USA. Jag är så stolt över min bror, och jag är övertygad om att han har vuxit något enormt som person under detta år. Jag vet ju hur mycket jag själv har vuxit under detta år som han har varit borta, och då har jag bara flyttat 38 mil söderut. Det är med viss frustation jag inser att jag inte kan sätta mig in i vilken fantastisk resa han har gjort, eftersom jag aldrig har gjort något liknande. Frustationen växer ännu mer när jag inte kan vara i Gävle just nu och krama om honom, men på tisdag ses vi! Jag har världens bästa bröder och jag en stolt storasyster till dem båda. Syskon är trots allt det närmaste man har, och jag hade turen att få två.